Frihet att låta människor definiera sig själv, hur kan det vara ett problem för någon?

Obunden samling uttrycker allt fler åsikter som tycks hämtade från Sverigedemokraterna, Sannfinländarna och den yttersta högern i USA, bland annat genom att fortsätta sin kamp mot människors rätt och frihet att definiera sin identitet själva. 
Lagtingsledamoten Stellan Egeland bjuder in till en föreläsning där en debattör hävdar att förnekandet av biologiska könsskillnader skadar alla barn och leder till försämrade skolresultat. Detta är djupt problematiskt. Det finns ingen modern forskning till grund för ett sådant påstående. Däremot vet vi att det biologiska könsskillnader har en viss betydelse, inte minst under skoltiden. Professor Martin Ingvar, hjärnforskare och professor vid Karolinska Institutet, har bland annat gjort en rapport för den svenska regeringen: Biologiska faktorer och könsskillnader i skolresultat, där han avslutar med att "Det finns anledning att ta skillnaderna mellan pojkar och flickor i skolprestationer på allvar och göra det utifrån en arv-miljömodell. Annars riskerar svaga analyser leda till felaktiga och otillräckliga insatser för en bra skola där både pojkar och flickor utvecklas till sin fulla potential.” (1)

Det vi vet är att alla barn och ungdomar behöver få möjlighet att förstå och analysera sin tillvaro och diskutera den på ett konstruktivt sätt. Alla barn behöver även bli bemötta som individer med sina egna personliga förutsättningar och behov – inte som ett kollektiv där alla med samma kön eller hudfärg eller annan kategoritillhörighet förväntas ha dels samma förutsättningar och dels samma behov.   
Därför är det djupt problematiskt att ta in en föreläsare som David Eberhard som drar upp så skarpa linjer mellan barn av olika kön. 
Obunden samlings Rene Janetzko har i en insändare problem med att barn i tidig ålder funderar över sin könsidentitet och menar att de skulle skada dem. Han menar samtidigt att barn känner av att de inte får yttra sig fritt och påstår att barn och ungdomar borde få mer motgångar och att föräldrar inte ska bekräfta dem så mycket.  Det är inte vad jag ser i mitt arbete med ungdomar. Det finns en större frihet idag att få utvecklas som ung. De gamla stereotypa normer som stoppat människor tidigare har öppnats upp, och det är befriande för dem som upplevt förtryckande normer om hur man borde vara, se ut och bete sig.  

Jag kan enas med de obundna om att det finns mycket att göra på barn- och ungdomsområdet. Det tufft att vara barn och ung idag, och det förvånade mig att i den senaste valanalysen inte hitta barn och unga med som en prioriterad fråga.

Det åländska samhället behöver skapa fler möjligheter för unga att i trygga sammanhang få diskutera livets viktiga frågor, i skolan såväl som på fritiden, med vänner såväl som sina familjer och med andra vuxna. Tillfällen där vi vågar problematisera normer, där det ges utrymme att fritt tänka, formulera och samtala om svåra frågor där de flesta inte har ett rätt eller ett fel. Från ungdomsforskning lär vi oss att unga behöver bearbeta sin identitet, att de behöver arenor, såväl fysiska som mentala, där man kan pröva och utvecklas och alla behöver hitta något som de är bra på. 

Det Åland behöver är en ungdomspolitik som skapar förutsättningar och ser till att barn- och ungdomsarbetet och skolverksamheten på olika sätt bidrar till att unga kan känna sig delaktiga, blir tagna i anspråk och kan bidra, känner tillhörighet, samhörighet och sammanhang, kan ta ansvar och på olika sätt kan utveckla sina resurser och förmågor. 

Nämndreform i Kumlingekommun

Jag har under många år försökte få till en förändring vad det gäller kommunstrukturen och förvaltningen. Det har handlat om en skärgårdsgemensam skolförvaltning, att lägga ned näringslivsnämnden, mer delegering till tjänstemännen, etc. Igår kväll hade vi fullmäktige i Kumlinge då det efter 2 års utredande av frågan nu kommer upp till beslut. Styrelsens förslag är dock att de ska fortsätta vara som tidigare.

Trist men inte förvånande då det oftast upplevs tryggare att hålla fast vid det som är.
Jag hade laddat för att hålla ett anförande och komma med ett motförslag.
Så här arguemnterade jag:
Jag menar att vi behöver en förändring. Dagen struktur gynnar inte transparens och demokrati. Vi behöver en moderniserad struktur där vi kan inkludera människor i arbetsgrupp och samtal istället för att hålla på att harva på med formalia och beslut som de facto inte har någon politisk betydelse.
Dagens struktur gynnar inte demokratin, det är inte demokrati att ha ledamöter som
bara ställer upp, inte läser på, inte har åsikter, inte är engagerade. 
De flesta av oss har ont om tid om man måste lägga tid på det formella så krävs det mycket för de flesta att sen också ska ordna arbetsgrupper och organisera öppna möten som ju behövs för det inte finns någon partistruktur som kan fånga upp och organisera sådant.
Styrelsen är oroad för att folk inte vill ställa upp, jag tror tvärtom att nu kan de bli konkurrens om uppdrag vilket är mer hälsosamt för demokratin.
Styrelsen lyfter fram Lemland och Lumparland, jag vill lyfta fram Jomala och det som Christian Dreyer och Jörgen Strand sade vid vår hearing, de menade att det hade varit en positiv reform för Jomala både för tjänstemän och politiker.
Förändring behövs: vi behöver ta vara på människors kreativitet. Många möten ägnar sig åt detaljer som tjänstemännen borde hantera. Dessutom tar det en hel del tid att bereda ärenden och genomföra möten både för tjänstemän och politiker tid som kunde användas för annat.
En reform vinner inte så mycket direkt pengar som styrelsen skriver, men vi vinner administrativ tid och man får snabbare handläggning genom att ärenden inte ska snurra runt i den kommunala administrationen. Oron för att sakkunskap försvinner håller jag inte alls med om, att sitta som politiker handlar inte om sakkunskap utan om att representera medborgarna, men att förstås sätta sig in i ärenden, de får vi genom engagerade politiker. Vilket jag hoppas att en reform ska leda till.
Sammanfattningsvis är mitt förslag Att genomför en nämndreform där samtliga nämnder utom byggnadstekniska nämnden som är lagstadgad upphör och styrelsen utökas till 7 ledamöter. Detta att stärka demokratiska engagemanget, för att minska administration och få en snabbare och effektivare beslutsgång med snabbare svar och enklare kommunikationsvägar till kommuninvånarna. En reform skulle också bidra till en tydligare skillnad mellan politiska och andra beslut och skapa bättre förutsättningar för de politiska inflytande genom tydlighet och enkelhet.
Mitt förslag:
Att genomför en nämndreform där samtliga nämnder utom byggnadstekniska nämnden som är lagstadgad upphör och styrelsen utökas till 7 ledamöter. 

På mötet blev det omröstning och genom ordförandes utslagsröst vann mitt förslag. Det är första gången på flera år som jag ens tänkt tanken att jag kanske kan tänka mig att ställa upp i val en omgång till. Men än står mitt beslut fast att bara ställa upp i lagtingsvalet.

Hur ska det gå för skärgården?

Vi kan inte sitta och vänta på att de små kommunerna ska kollapsa. Det kommer de att göra om vi inte får kraft att jobba med utveckling, och det finns det inte idag. Vi är för små. 

Siv Sandbergs slutrapport om sammanslagningen av Kumlinge, Sottunga och Föglö bekräftar det många av oss redan visste, att det inte är ekonomiskt lönsamt att slå ihop tre relativt ekonomiskt svaga kommuner. Min förhoppning var att vi, inklusive Kökar, hade sett något av vinsten med att bli en politiskt och administrativt starkare enhet. Detta för att skydda det vi har och att utveckla det vi behöver för framtiden. 

Jag förstår rädslan med att besluten tas längre bort ifrån det vi idag upplever som ett kommunalt centrum. Våra geografiska hinder finns, men digitaliseringen har knutit oss närmare varandra och vi behöver inte ses på alla möten för att känna gemenskap och förståelse. Jag har jobbat med ungdomar i skärgården i över 30 år, över kommungränserna, så jag vet att det går. Transporter kan ordnas under stora delar av året när vi vill och behöver ses. 

Med en gemensam politisk och administrativ enhet skulle vi få många samordningsvinster och fördelar, till exempel med att dela kompetens både på politisk och på tjänstemannanivå.  

Vi arbetar med budgeten i Kumlinge kommun just nu. Jag ser det som omöjligt att slimma mer än vad vi gjort de senaste åren. I dagens budget finns så gott som inget utvecklingsarbete och den har ett ganska stort minus. Jag ser dessutom inte att lite höjda landskapsandelar är en tillräcklig hjälp.  

Jag tror på organisering, att skärgården går samman och talar med en röst och driver frågor - då vi kan flytta fram våra positioner. Då kan vi arbeta både för bevarande och utveckling. 
Jag vet inte hur många gånger jag under årens lopp, även från vänner i politiken, hört, ”ja, men ni måste ju vara eniga”. Det kommer vi aldrig att kunna vara helt, men med en gemensam politisk organisation så kan vi diskutera ihop oss, driva frågor och komma framåt. 

Med dagens sex kommuner är det så gott som omöjligt. Vi kommer att ställas emot varandra och i stället för att olikheterna i kommunerna ger oss bredd och styrka består splittringen. Det som händer nu är förödande: ingen av ÅHS, landskapsregeringen eller KST gör skärgårdskonsekvensanalyser. Vi är sex små enheter som ska bevaka våra egna intressen och driva våra frågor. Visst försöker vi, men det tar massor av tid och det finns ingen kraft. 

Skärgården behöver behandlas speciellt. EU begränsar speciallösningar då man är så inriktad på fri konkurrens, lösningar som i en del fall säkert kunde kringgås om det fanns tjänstemän som hade tid att reda i frågorna och kompetens att söka lösningar. EU ger dessutom stora möjligheter till projekt för utveckling, om det bara finns tjänstemän som har kompetens och tid att forma projekt. Dagens struktur ger så gott som ingen utvecklingskraft. Små turistprojekt är bra men hjälper inte skärgården långsiktigt. 

Jag tror på att skärgården skall bilda en kommun, en kommun som innefattar mångfald med sina olikheter men som har en styrka i de utmaningar och behov som de geografiska hindren utgör. En gemensam kommun skulle kunna ge kraft och kompetens.

Psykiatri och omsorg

 Kerstin Kronqvist berättar i Ålandstidningen om ett fall med en kvinna som inte får den hjälp hon behöver av vården och det är svårt när det inte finns någon sjukdomsinsikt.
berättelsen berör mig illa.
Jag som arbetat med unga människor hela mitt liv har sett hur när de blir myndig och inte har någon sjukdomsinsikt och/eller dålig relation till psykiatrin faller helt mellan stolarna, omgivningen står helt utan stöd. Sjukvården slimmas och slimmas och blir bara klinisk sjukvård, omsorgen, förtroende skapandet och de personliga engagemanget ska någon annan sköta. Visst ska kommunerna göra sitt och tredje sektorn kan många gånger göra stora insatser, men vården måste sätta människan i centrum och ha resurser och system att leda samarbetet. Det krävs en omstrukturering av psykvården, Åland är så litet och skulle kunna bli bäst på att ta hand om människor som på olika sätt mår dåligt.

Åland behöver modernisera ungdomsarbetet för att möta framtidens utmaningar

Skrev en insändare till de åländska tidningarna idag.
Allt fler lyfter på problemet att de politiska partierna har svårt att rekrytera unga och att man har svårt att nå unga för att höra deras åsikter i samhällsfrågor. Det är ett problem som också uppmärksammas inom EU där det görs ett omfattande arbete på många plan för att stimulera ungas delaktighet och engagemang för sitt samhälle. Man har tagit fram bra policydokument, man utbildar ungdomsledare och ungdomar och har mängder av kreativa metoder för att engagera, mötas, inkludera och skapa vad man kallar empowerment (egenmakt). Vi är samtidigt många som oroas av att allt fler unga drabbas av psykisk ohälsa. Här behövs ett omfattande arbete med att förebygga och främja ungas välmående, utöver insatser för dem som behöver direkta hjälpinsatser nu. På det här området finns mycket kunskap inom tredje sektorn, ta vara på den, vi behöver inte fler utredningar, lägg resurserna på att göra skillnad.

Med våra små kommuner och med landskapets prioriteringar finns inga personella resurser att jobba med att modernisera det öppna ungdomsarbetet och föreningslivets aktiviteter. Det handlar istället i hög grad om att sysselsätta unga istället för att engagera dem. Något som inte stimulerar unga att engagera sig och som kan försvåra ett välmående. Fina och bra ord finns i landskapets gamla ungdomspolitiska program, men det behövs kompetenta personer på landskapsnivå som kan ta vara på det som EU och det nordiska samarbetet erbjuder, personal som kan stimulera kommuner och föreningars arbete och stärka samarbete på alla nivåer.
Vi har resurser på Åland i ungdomarna själva, om vi möter dem där de är och ger dem förutsättningar att engagera sig på olika sätt, dels i den stora pott med PAF-medel som finns och dels i en engagerad tredje sektor (speciellt vad det gäller psykisk ohälsa). Det är dags att landskapsregeringen slutar göra små punktinsatser på olika områden och istället tar ett helhetsgrepp på ungdomsarbete:

1.     Skapa ett kompetenscentrum för ungdomsarbete som kan samarbeta med de finska kompetenscentren och ta vara på EUs möjligheter och resurser, samt stödja föreningslivet och kommunernas ungdomsarbete genom nätverksträffar och, i samarbete med föreningarna, arrangera utbildningstillfällen.

2.     Styr PAFmedlena så att de riktas mot delaktighet, samarbete och engagemang bland unga och inte att sysselsätta dem.

3.     Involvera unga i alla led och ta vara på tredjesektorns kompetens. 

Lyssna gärna på mitt Tedtalk 

Skärgårdstrafiken ett sorgebarn

Senaste tiden har både chefen för Ålandstrafiken och trafikminister svarat på den frustration som finns bland olika personer som är beroende av Skärgårdstrafiken, de sätt de svarar och de argument de använder är faktiskt rent kränkande och tyder på en stor oförståelse.
För oss som bor i skärgården är denna trafik vårt vardagsresande att kunna ändra eller boka om utan kostnader borde vara en självklarhet. Inte att som idag att man på en landskapsmyndighet i uppfostringssyfte ger folk straffavgifter. För de är så de flesta av oss upplever det.
Med dagens digitaliserade system borde det inte vara svårt att kontakta dem som man ser sätter det i system att inte dyka upp eller dubbelbokar sig på olika turer för att de är måna om att t ex kunna resa hem om deras mönster efter samtal inte förändras kan man tänka sig bokningsförbud för en tid, men det kräver kommunikation. Dagens kollektiva bestraffning och rigida system hör inte hemma i ett modernt samhälle.
Om vi skulle göra en jämförelse för att synliggöra hur stressande dagens system kan vara för oss som bor i skärgården. 
Jämförelse exempel:
"Kalle K har bokat hemresa till Godby kl 16 när han slutar jobbet. En timme före hemresan komma han på att han behöver handla några specialprodukter som inte finns hemma, men han får en straffavgift på 40 € om han inte åker hem som planerat."
"Eva E  ska åka till stan med morgonturen för att börja jobba kl. 9. Hon vaknar en timme före avfärd och känner sig lite krasslig. Hon bestämmer sig för att stanna hem och har då inget sjukintyg och får därför en straffavgift på 40 €."
"Pekka P har bokat en tur och retur resa, men missade att hans bokning blev fel så hans hemresa var efter han utresa. När han ska åka finns inte hans bokning. Då inser han att han blivit en "no show" och får efter några veckor en faktura på 40 €.
Det här är vår vardag, utöver gamla skruttiga färjor, med betydligt mer inställda turer pga av vädret än förr och turlistor som så fort det börjar röra på sig skapar problem för alla som vill komma ut i skärgården. Visst kan man lämna bilen, men det bygger på att man har någon i andra änden som kan hämta en. I flera skärgårdskommuner finns idag inte taxi, utan bara besättningsturer om ens det.
Jag tillhörde varken de som tyckte att bro eller tunnel till Föglö var en bra idé, men här fanns ändå konkreta förslag om framtidssatsningar, som de ser ut nu är skärgårdstrafikens framtid torpederad. 
I Kumlinge har vi tidigare kommit med flera konkreta förslag till alternativ dragningar av trafik, där en transport över Kumlinge funnits med. I dagens läge med hybridfärjor kunde en sådan satsning vara framåtsyftande. En annan är att vi också måste satsa på persontransporter om skärgården ska hållas levande. Persontransporter kunde göra med elfärjor. Det skulle förstås kräva en utbyggnad av infrastrukturen på land, men det ger ju bara mer jobb vilket ju är en viktig del för skärgården som har tappat många arbetsplatser de senaste 40 åren.
Vi måste komma till eldrift för att minska behovet av diesel pga kostnadsläget och miljön. Vi måste dela upp linjerna för tonnage och personer. Det både större möjlighet för hybrid och elsatsningar och möjlighet att lägga in fler turer under högsäsong och storhelger. Persontransporter som en dellösning på en ny infrastruktur ger framtidsmöjligheter. Många på de större orterna tar inte körkort idag och har inte bil. Både skärgården och fasta Åland måste satsa på en ny modern infrastruktur. De handlar inte om kostnader, det handlar om investeringar för framtiden som måste göras.
Görs inget kommer trafiken kollapsa pga höjda drivmedelspriser och i slutändan kommer de att leda till stora indragningar i turlistorna. 
Utifrån miljön och framtidsinvestering måste något göras nu!
Det kommer att innebära förändringar för oss skärgården en del obekväma andra kommer att underlätta, men att långsiktigt sänka driftskostnaderna och utveckla möjligheterna att ta sig till skärgården kommer att ge mängder av utvecklingsmöjligheter för skärgården.
Med dagens tonnage kommer det bara att bli kostnader och att inte satsa på skärgården är att inte ta vara på en oerhört viktig resurs. Ja, det är helt vansinnigt utifrån framtida behov och möjligheter.

 

Våld, förstörelse och maktspråk är aldrig en lösning. Aldrig. Det är inte ryssar vi ska ta avstånd från utan en en våldshärskare.

Mina tankar är hos alla som länge varit rädda och nu tvingas leva med våldets realitet. Jag tänker speciellt på barn och ungdomar men också alla andra som tvingas fly, gömma sig, kriga, mister anhöriga eller på annat sätt utsätts för ett krigs brutalitet.
Jag har under många år varit aktiv för att vi ska skapa olika former av internationell gemenskap speciellt i ungdomsarbetet men också på andra sätt här hemma och har också vänner i Ukraina. Igår var en sorgens dag många både Sauli Niinistö och Sanna Marin steg fram med tydliga fördömande budskap men också hur vi kan förstå och hantera de skrämmande. 

Nu sprids mycket fake news och tyckande, då är det viktigt att vara kritisk och varken tro eller sprida sådant som det inte finns tydliga källor eller bottnar relevant forskning.

Tua Åström gjorde en bra intervju med Sia Spiliopoulou-Åkermark i Ålands Radio https://alandsradio.ax/nyheter/invasionen-ar-rattsvidrig-handling

För den som på ett enkelt sätt vill förstå vad som händer och hur man ska förstå och vad som är viktigt så rekommenderar jag Yles artikel
https://svenska.yle.fi/a/7-10013297

men allra bäst är nog SVTs Lilla Aktuellt
https://www.svtplay.se/lilla-aktuellt

t ex när Magdalena Andersson talar direkt till barn och unga https://www.svtplay.se/video/34351576/lilla-aktuellt/lilla-aktuellt-korta-nyheter-statsministern-pratar-direkt-till-barnen-om-ukraina?info=vis