Jämställdet

För några veckor sedan var jag och en kollega Diana Pettersson Svenneke med på ett seminarium i Sverige "Jämställdhetseffekten" det var hedrande för en "gammal" jämställdhetsarbetare att bli inbjuden till panelen men också inspirerande att träffa unga engagerade som jobbar med praktiskt förändringsarbete inom det område som jag själv engagerat mig i de sista 30 åren, ungdoms- och fritidsverksamhet. Ida Östensson arbetar tillsammans med andra engagerade unga man imponeras och gläds för annars är det något av en backlash på området.

Vill du se seminariet i efterskott: Klicka här.

Vill du göra ett jämställdhetstest http://www.jhe.nu/

Kolla in Crossing boarders som stöds av Reach for a Change.

Bilden är lånad från Crossing boarders blogg.

Bygga nytt eller renovera!

Kumlinge kommun står inför ett väldigt stort beslut nästa vecka ska vi ge oss in i den svåra frågan om renoveringen av Annagårdens servicehem och dagis. Jag skriver här på bloggen för att reda ut mina tankar.

Kommunen har harvat i flera år med den svåra frågan om serviceboendet för åldringar och dagis, Annagården. Anläggningen har i omgångar under årens lopp kämpat med problem och redan före min tid som kommunstyrelsens ordförande utrymdes den på grund av omfattande mögel- och fuktproblem. Man har sedan dess sökt lösningar på hur man ska hantera problemet-

Redan i valet gick jag ut och sa att jag inte trodde på en mögel/fuktsanering och renovering utan ansåg att det vore bättre med ett nybygge i närheten av skolan, biblioteket, kommunkansliet, hälsovården, och hyreslägenheterna. Då skulle man få samordningsvinster i form av gemensamt kök och närhet till annat. Jag ansåg att ett "80-tals" bygge (läs byggt med dåtidens experimentella stil utan idéer om energisparande) som dessutom är byggt på felaktig (en plats där vattennivån är för hög), vilket är en av anledningarna till dagens problem och en dimensionering och struktur utifrån hur man trodde att behoven skulle se ut för drygt 20 år sedan inte är en framtidssatsning. Denna åsikt var jag så gott som ensam om.

Nu har det snart gått ett år och fullmäktige har varit mer än tydliga med att styrelsen inte får ta fram alternativa planer utan att det bara ska utredas hur man kan sanera och renovera den gamla byggnaden och vi står inför ett stort beslut. Jag kan bara konstatera att detta år när man nu har gjort undersökningar av olika slag, har inte övertygat mig om att det blir billigare och bra i slutändan att välja renoveringsalternativet. Jag anser att renovera är betydligt vanskligare än att bygga nytt. Trots fina siffror och kalkyler så kommer det att bli betydligt dyrare när man går ut på öppna marknaden och begär in offerter utöver det finns alltid risker med att det dyker upp fördyrande omständigheter. Dessutom gör det att man med en renovering missar bra ändamålsenlighet och den långsiktiga besparingen ett nybygge gör att jag fortfarande inte är för en renovering.

Kommittén och byggnadsteknikern är i slutskedet av sitt arbete med att ta fram kostnader och vägar för en renovering och nyligen fattade vi i styrelsen på arbetsgruppens förslag ett beslut om att testa en mögelsaneringmetod i form av ett pilotprojekt i den lägenhet som varit mest utsatt. Nu har firman givit ett förslag att de redan i samband med pilotsaneringen sanerar hela huset, att kommunen inte behöver betala för den delen förrän långt senare (tror att de var 2 år) och att de garanterar att åtgärda om det uppstår problem senare.

Det gör att hela frågan ställs på sin spets om renovering eller inte innan ett sådant beslut egentligen har fattats. Det gör att jag är mycket fundersam och har bett om mer underlag om företaget och metoden.

Metoden låter lite för bra för att vara sann. Det tycker inte bara jag utan även en hel de del projektörer och byggare i branschen som jag talat med. Företaget må var hur självsäkert som helst om att metoden är bra och fungerar, kan hända att jag är gammalmodig, men ska vi utsätta vår lilla kommun med svag ekonomi för att vara försökskanin i en metod som inte är så starkt etablerad, även om metoden kanske framöver visar sig fungera så bra som dom påstår. Jag tycker är mycket tveksam och ställer mig frågor som: Vilka andra ställen i Norden, Europa använder liknande metod? Vilka andra ställen utöver Borgå exemplet kan lyftas fram som är jämförbara i Finland? Vad säger t ex den tekniska högskolorna i Finland  i Sverige, har det haft några som forskat på metoden och sammanställt resultat?

Jag funderar också över vad som händer om det börjar krångla med fukt och mögel efter några år. Det räcker väl med att dräneringen fallerar på något ställe så är risken stor för att vi sitter med ett problem. Detta trots en eventuellt bra metod och även om vi har garantier för att det inte kostar oss mer att göra själva saneringen, är det ju ändå kommunen som blir tvungna att flytta verksamheten ut och in vilket medför det stora ekonomiska kostnader men också personella och sociala påfrestningar. Då har vi jätteproblem.

Eller om saneringsföretaget går i konkurs, då kan kommunen stå där med ett hus med fortsatta mögelproblem och har ingen metod som enkelt kan åtgärda dessa utan måste kanske börja från början igen och riva och sanera. Faktum är dessutom att bolaget har långa listor i utsökningsregistret som visar att det inte tycks gilla att betala skatter och arbetsgivaravgifter.

Jag är väldigt orolig för att kommunen går in i ett renoveringsprojekt som har för många osäkra faktorer. Bolaget är mycket självsäkert vad det gäller metoden och det kan ju hända att den är så bra som de säger, men den har ju de facto inte slagit igenom så stort som den borde om den är så enkel och genial. 

Ju mer jag har funderat på detta, desto tveksammare är jag att gå vidare med detta renoveringsprojekt. Ju mer insatt jag blivit ju mer övertygad om att vi borde bygga nytt. Jag och styrelsen fattade beslut om göra ett pilotprojektet, idag skulle jag säga nej, men det beslutet skulle fattas så snabbt och jag ser nu att vi borde ha kollat upp både metod och företag mer redan då.

Ett stort problem är att säger vi nej nu så får vi börja från noll och allt fördröjs massor. Utifrån det är jag helt förundrar över att fullmäktige inte tillåtet en parallell process för att titta på möjligheter och kostnader för ett nybygge på en mer ändamålsenlig plats. Vad som ligger bakom det är för mig obegripligt.

Ska vi sätta hela kommunens ekonomi på spel vilket vi ju gör oavsett renovering eller nybygge så är jag inte beredd att ställa mig bakom en renovering med de underlag jag hittills sett och jag tror fortfarande på att ett nybygge vore bättre även om en renovering och mögelsansering skulle lyckas.

Så resonerar och funderar jag idag.

Full rulle med 100 skärgårdskvinnor på Kumlinge.

Full rulle i helgen och i veckan. Tiden för bloggande är svår att få till just nu.

Läs om helgen

http://abfaland.ax/ABF/kvinnos.program.html

En politik som strävar mot jämlikhet och hållbar frihet behövs

Bloggande har sina perioder det handlar både om tid och inspiration, just nu mest om tid.

Har funderat en del på detta med mitt politiska engagemang. Tycker att det är tufft i den viktiga lokal politiken då det mesta som ska bestämmas har så begränsade ramar pga ekonomin men också för att de många gånger är stora frågor med svåra överväganden. Jag försöker bottna i min grundideologi som bygger på ett Socialdemokratiskt tänkande, där jämlikhet och frihet är oskiljaktiga som grund. För mig innebär det att jag ständigt ställer mig frågan; ökar detta rättvisan, friheten och jämlikheten i samhället? Men inte ens den enkla frågan gör det enklare i de små och stora konkreta frågorna.

Jag har en tro på politiken som en kraft som kan göra skillnad och tittar man i backspegeln för de stora politiska skeendena så har politiken givit vika för marknaden och juridiken på många områden. Den välfärd vi har idag fördelar eller omfördelar inte rättvist. Den bygger allt mindre på medborgarperspektivet och vi reduceras till kunder på en marknad med olika tillgång till varor i olika prisklasser. De politiska besluten måste vara långsiktigt hållbar. Blir extra viktigt när kampen om resurser hårdnar. Men det är inte helt enkelt.

Vi lockas av löftet om bättre välfärd till lägre pris. Du får frihet, men baksidan är att man blir ensamma och tvingas göra en massa svåra val allt för att vi reducerats till kund istället för att vi ses som medborgare. Jag menar att det är mycket som ska vara gemensamt och inte privatiseras och individualiseras t ex skola, åldringsvård, trafik, som man privatiserat i Sverige tror jag är fel väg att gå.

Det är lätt säga att en politik ska sträva mot jämlikhet och hållbar frihet, men det är inte alltid lätt i praktiken. Det är ständiga avvägningar, men att det behövs mer politisk styrning som bottnar i jämlikhet och en grundsyn där alla människor har lika värde det är jag övertygad om. 

De ska inte vara så att bara de som är väldigt begåvade på ett eller annat sätt, har lyckads födas på rätt ställe, har en harmonisk familj som kan stödja och uppmuntra dem eller har ekonomiska resurser ständigt ska gynnas.

Uppvaktning av Landskapsregeringen

Idag uppvaktade Kumlinge kommun Ålands Landskapsregering
Uppvaktningen inleddes med att fullmäktige ordförande Mats Perämaa beskrev oron i skärgården och överäckte de namnlistor med 1000 unika namnunderskrifter.
Sen inledde jag mitt anförande som styrelsens ordförande och efter det förtydligade trafikarbetsgruppens Satu Numminen de förslag som kommunen skissat fram.

Mitt anförande ungefär som det blev:
Tack för att vi fick komma. Vi har begärt att få uppvakta LR då vi menar att de förslag till förändringar som lagts i allt för hög grad drabbar Kumlinge kommun och får för omfattande konsekvenser. 
Kumlinge kommun ligger mitt i det vi här på Åland kallar skärgården, det är vår styrka men också vår svaghet. Transportsätten har ändrats och där det tidigare var enkelt och en fördel att ta sig med båt har det blivit en nackdel. Det är ingen slump att vi har en gammal sjukstuga och ett Apotek i Kumlinge.
Idag är mitten på ett sätt vårt problem. Vi har långt åt alla håll. Här har dock turistföretagarna tagit fasta på det och utvecklat och utvecklar sin turism utifrån ett möjligt ringvägskoncept, där den tvärgående linjen som i liggande remissförslag ska tas bort, är en förutsättning.
Men Tvärgående handlar inte bara om det. Den handlar också om möjligheter till samarbete, men också stärkandet av en ändamålsenlig framtidsstruktur där kortrutt utvecklas och där Långnäs kan utvecklas till en centralhamn för färjor och kollektivtrafik.
Vi har i vårt remissutlåtande inte bara titta konsekvenser för liggande förslag utan också skissat fram en annan möjlighet till lösning med utgångspunkt från att besparingarna måste göras. 
Vi är kritiska till att de förslag som lagts har så många frågetecken och olösta viktiga delar som också riskerar att få omfattande kostnader i slutändan.
Den korta remisstiden har också gjort att vi i kommunen haft svårt att hinna få till ett helt genomarbetat förslag, men också processen i vår egen kommun har blivit lidande. I förrgår var vi på Enklinge och lyssnade in. Enklinge som är den ö som med vårt förslag är den största förloraren och förstås oron är stor. Vår bedömning är att vårt upplägg trots detta får mindre konsekvenser för kommunen som helhet, även om konsekvenserna är omfattande för Enklinge, för Enklinges räkning behöver man säkra trygghet och möjligheter och utveckla flexibla och bra lösningar för t ex menföre och tunga transporter. 

Vårt förslag sparar 1800 timmar av de 3000 som lagtinget beställt. Det är inte en färdig turlista men det är ett förslag som är genomförbart vid årskiftet. Vi har försökt ta ett helhetsgrepp för skärgården som utgår ifrån att göra de besparingar som krävs från lagtinget. Vi ser också att avgifter kan lösa den övriga besparingen som krävs, där har Kumlingeborna var tydliga med att avgifter är ok om trafiken blir på en fungerande nivå och pengarna går till trafiken.
Vi är övertygade om att man nu måste gå inför att utveckla kortrutt. Vi har en hel del personer i skärgårdskommunerna som genom Facebook har utbytt tankar, idéer och förslag som vi hoppas att regeringen tar tillvara i det fortsatta arbetet med utvecklandet av kortrutt. 
Vi menar att LRs remissförslag inte har tagit i beaktade det stora värde som den Tvärgående linjen har för vår kommun och samarbetet i skärgården. 
Vårt förslag: 
- syftar mot kortrutt som är en förstärkning av tvärgående till fördel för flera kommuner istället för en nedmontering
- löser t ex bränsletransportproblem som inte är löst i remissförslaget.
- ger utrymme för en reservfärja som inte är löst i remissförslaget
- löser problemet med Kökarbornas möjligheter att kommat till Åbo över dagen under vintern
- ger Brändöborna tidsmässigt ungefär lika lång resväg till Mariehamn som de har idag, men med möjlighet till flera turer och flexiblare möjligheter
- tryggar trafiken för fiskindiustrin året runt
- bibehåller färskvarukedjan året om
- binder samman skärgården.

Vi vill med denna uppvaktning peka på att det liggande förslaget har för stora konsekvenser för Kumlinge kommun som helhet och försäkra oss om att man seriöst räknar på de förslag vi har lagt och tar vara på det vi framför i vårt remissutlåtande.

Deliberativdemokratiträning behövs

Folk trycker på att skärgårdskommunerna borde samarbeta, de gör vi på många sätt men det är inte så lätt med samarbete i trafikfrågan, min upplevelse är att traditionen har varit att den som tar för sig mest och är minst kompromissvillig vinner mest. Kommunerna har ställts emot varandra istället för att regeringen och trafikavdelningen skapat förutsättningar för samförstånd. Jag föreslog för två år sedan för dåvarande skärgårdsnämnden (där både ministrar och kommunledningar sitter) att de tillsammans med Åboakademi skulle arbeta med trafikfrågan i en medborgarpanel. Åbo akademin hade ett uppdrag att utveckla former dör deliberativdemokrati (samtalets och kommunikationens roll för att utveckla och förstärka demokratin) och vi skulle ha möjlighet att bli en del i det forskningsprojektet. Det röstades ned. Inte pga av illvilja tror jag utan pga av att man inte har erfarenhet och kunskap om vikten och värdet av att arbeta på det sättet. De kan bara bli bättre.

Har just skickat in en insändare, kände att jag måste formulera det som gör mig så frustrerad. Till och med när jag skriver att jag tycker att vi borde gjort mer tar någon illvillig typ chansen att messa någon elakhet. Att vi kunde gjort mer betyder ju inte att vi inte gjort oerhört mycket, vilket jag tycker att vi i skärgården gör. Myten att skärgården är en tärande del på Åland upplever jag som en kränkning.

Här kommer min insändare: 

I kölvattnet på diskussionen om Skärgårdstrafiken tycks det för en del legitimt att både förlöjliga och kränka skärgårdsbor. Folk häver ur sig helt ogrundade och raljerande påståenden i mess och kommentarer. Åland är ett ösamhälle med ca 6500 öar som under årens lopp förändrats så till vida att från att det enklaste och mest ändamålsenliga sättet att transportera sig var båt är det idag de mest osäkra och dyraste. Därför har vägnätet byggt ut och sjösträckor har byggt över med broar och bankar och för skärgården har en trafik utvecklats som varit mycket ändamålsenlig men dyr. En trafik som liksom övriga Ålands trafik byggt på att man tar bilen. 

I skärgården bor drygt 2200 personer av Ålands drygt 28300. Åland har också liksom alla andra samhällen drabbats av att allt fler söker sig till tätorterna, där service, arbetstillfällen och utbildningar finns. Det gör att skärgården hela tiden kämpar med att skapa förutsättningar för att folk ska kunna flytta in men också att bo kvar.
Skärgården är både stark och svag som region, undersöker man fakta kan man konstatera att skärgården har en hög självanställningsgrad och en stark företagsamhet. I skärgården finns enlig ÅSUB 240 företag och 20 % av befolkningen är företagare jämfört med 12,6 % på resten av Åland. Detta tyder på en stor entreprenörsanda vilket är viktigt för hela Åland. Skärgårdsbor har i historien liksom idag hittat små nischar för att försörja sig. Men de flesta företag har få anställda så det är svårt att hitta en anställning, det är ett problem. Vi behöver lokalt förankrade näringslivsutvecklare i skärgården med uppgift att stödja utvecklande av befintliga företag men också stödja det som vill starta nya. En billig men viktig stödåtgärd för skärgården. I skärgården har vi ett mycket rikt föreningsliv. I Kumlinge med 360 invånare har vi över 20 föreningar som har en om fattande verksamhet av olika slag det är jaktlag, byaföreningar, lokala Folkhälsan och Röda korsavdelningar, etc. Utöver det har vi tre butiker som kräver en hel del ideellt engagemang, liksom församlingen och inte minst kommunalpolitiken. De flesta skärgårdsbor lägger mycket fritid och engagemang på att få saker och ting att fungerar i samhället också sådant som på större orter ordnas inom skattefinansierad samhällsservice. Att bo i skärgården innebär att i hög grad inte få del av samma service och satsningar som övriga ålänningar. Det är förståeligt, men vi har rätt till en fungerande infrastruktur och en likvärdig basservice som andra åläningar. I vissa lägen behövs skräddarsydda lösningar pga av det perifera läget. Vi betalar också skatt som går till hela Åland. Om jag ser tillbaks på mina 22 år i skärgården kan jag konstatera att vi ständigt får lägga massor av tid och energi för att försvara vår rätt till en likvärdig service för hälsovård och polis. En väl fungerande färjetrafik är ett måste för företag, servicefunktioner och skärgårdsbornas sociala- och kulturella liv. Vi har också en stor in och utpendlingen till och från skärgården för att arbeta vilket gör att en försämrad trafik är ett stort problem. Skärgårdsbor är dessutom precis som de flesta andra människor rörliga och vill träffa folk, se annat, etc. Det är inte så att skärgårdsborna legat på latsidan vad det gäller trafiken, många har kämpat med att vara konstruktiva vad det gäller att söka utvecklingsvägar för trafiken. Från Kumlinge har vi under många år kommit med förslag på små och stora åtgärder både på förbättringar och besparingar få av dem har beaktats. Skärgårdstrafiken är en stor budgetpost i den åländska budgeten men vår trafik är inte dyrare här än i andra skärgårdsområden och Åland är i hög grad skärgård något som hela Åland på olika sätt profilerar sig på. Färjetrafikens kostnader är heller inte enbart skärgårdsbornas utan stora kostnader beror på sommargäster, stugägare och turister.
Skärgårdsbor stärker liksom alla ålänningar näringslivet och handeln på fasta Åland genom att vi handlar och köper tjänster av företag belägna där, vilket gynnar fasta Ålands kommuner skattemässigt. Åland har för att kompensera det ett bra andelssystem, men man ska ha klart för sig att av allt som satsats på fasta Åland tillfaller väldigt mycket dem som bor på den fasta delen av Åland då det ofta är skapat för en medborgare som bor centralt. Det är inte konstigt men bör tas i beaktande i diskussioner och planering.

Låt oss slippa en vulgärdebatt om skärgården och skärgårdsborna. Åland behöver alla sina invånare samt en hel del inflyttare, med en bra och modern infrastruktur i alla regioner har vi goda förutsättningar att forma ett unikt samhälle där alla regioner är livskraftiga. Jag har valt att bo i skärgården, det är en fantastisk livsmiljö. Jag är övertygad om att får vi ordning på trafik och basservice har skärgården en stor potentials även i framtiden.