Det är varken experiment eller dåligt ledarskap

Skrev en insändare tycker att det behövs ett mer nyanserat samtal om Skärgårdstrafiken

Replik på Erik Schyttens insändare: 

Moderaterna har rätt i en sak: skärgårdstrafiken är en grundläggande samhällsfunktion. Därför är det viktigt att debatten förs utifrån hela verkligheten och inte enbart utifrån de problem som uppstått under den pågående omställningen.

Infrastrukturminister Camilla Gunell har själv varit tydlig med att det begåtts misstag, att informationen till resenärerna ibland har varit otillräcklig och att digitaliseringen skapat problem som borde ha hanterats bättre. Att erkänna brister är inte ett tecken på svagt ledarskap, utan på ansvarstagande.

Moderaterna utelämnar en avgörande del av bilden. Skärgården genomgår just nu den största infrastruktursatsningen på många år. Under perioden 2020–2030 investeras över 100 miljoner euro i broar, hamnar och färjfästen. Det handlar inte om kosmetiska förbättringar, utan om investeringar som ska säkra skärgårdens framtida tillgänglighet och konkurrenskraft.

Insändare som texten svarar på

Det är svårt att samtidigt hävda att landskapsregeringen saknar framtidstro för skärgården när man genomför investeringar av denna omfattning. Tvärtom visar satsningarna att skärgården prioriteras. Det borde dessutom stå klart för alla som följer utvecklingen att det inte är möjligt att fortsätta som tidigare. Infrastruktur åldras, fartyg behöver förnyas, hamnar moderniseras och trafiksystemet anpassas till framtidens krav på ekonomi, miljö och tillgänglighet. Att inte förändra någonting är inte ett realistiskt alternativ.
Den digitala omställningen har inte varit problemfri. Men få skulle på allvar argumentera för att skärgårdstrafiken ska fortsätta bygga på manuella rutiner och analoga system. Utmaningen är inte att digitalisera, utan att göra det på ett sätt som fungerar bättre för användarna. Där finns det fortfarande arbete kvar att göra.
Att varje gång det uppstår problem i den löpande driften, hävda att hela det förändringarbetet som görs är fel eller dåligt eller att försöka stoppa eller fördröja de som planerats är att slå undan benen för skärgården, vi behöver långsiktiga utvecklingsplaner och modernisering.
De som är kritiska måste redovisa hur de menar att trafiken ska organiseras, finansieras och utvecklas. De partierna som är mest kritiska nu har själva suttit på makten tidigare och är minst lika ansvarig för den rådande sittuationen. Ingen regering har gjort några större förändringar som långsiktigt förbättrat infrastrukturen så länge jag har följt frågan.

Vi skärgårdsbor och andra har rätt att ställa höga krav och förtjänar en nyanserad politisk debatt som erkänner både de problem som finns och de stora satsningar som faktiskt görs. Vi skärgårdsbor ska fortsättningsvis ta upp problem och sådant som inte fungerar, så att bättre lösningar kan hittas, men vi måste också ha ett visst tålamod och ingen vinner på affekterade och ibland elaka inlägg på t ex Facebook. Vi behöver också en förvaltning som förbättrar både sin kommunikation och sin dialog.

Skärgårdens viktigaste infrastrukturerna får inte längre vara ett slagfält och jag skulle önska att oppositionen kommer tillbaks till de gemensamma arbetet som Camilla Gunell initierat. Vi behöver partiernas samarbete, inte deras utspel.

Osynliggörandet av skärgården fortgår

Tiden har inte räckt till för bloggen även om det funnits många ämnen att skriva om.
Nu blev jag så arg och sorgsen när jag för en tid sen såg den här kartan och valde att skriva till
Visit Åland och Skördefesten för att visa mitt missnöje.
Skrev så här: 

Hej

Jag vill bara säga att jag anser att det inte är ok att vi i ytterskärgården ständigt blir osynliggjorda på kartor. Jag förstår att framförallt bildsättare gillar helheten när man klipper bort den yttre skärgården och de hjälper inte att man klipper in Brändö som i detta fall har en deltagare.

Extra besvärande är att det när arrangemanget eller organisationen heter Åland grönskar eller Visit Åland och får stöd för att göra något för hela Åland.

Osynliggörandet finns inte bara i kartor t ex presenterar VisitÅland 10 platser man inte ska missa finns inte en plats i skärgården.

Jag vet det är svårare att arbeta i den här regionen med få människor, få företag och geografiska hinder men det gör det inte mindre viktigt att stödja de som kämpar på här ute.

Jag är uppriktigt trött på detta för några år sedan var det en cykelkarta, nyligen vara det en karta över landskapets vandringsleder…

MVH

Mia Hanström Kumlinge

Skrev en insändare om framtiden för skärgårdstrafiken

hav, klippor och kummel

Tidningsrubrikerna efter regeringens besked om att lägga ner Tvärgående linjen gjorde mig, liksom många andra, sorgsen. Jag har försvarat och argumenterat för den i många år. Men vi måste nu lyfta blicken, se bortom enskilda rutter och fokusera på helheten. Det handlar om att bygga en hållbar och trygg skärgårdstrafik som inger hopp för framtiden. Skärgårdstrafiken har sen jag flyttade till Åland för 40 år sedan varit ett slagfält. Kommunerna har gång på gång ställts emot varandra. Det har saknats långsiktig planering och gemensamma spelregler för hur många turer som ska erbjudas. Att färjfästena inte ens varit av samma typ i hela skärgården har skapat stora problem.

Det vi vet i nuläget är att färjfästena, inklusive Snäckö, nu byggs om för att bli kompatibla med varandra. Det är en ekonomiskt stor satsning och ett viktigt steg mot ett flexibelt system. Tekniken utvecklas i snabb takt, vilket ger nya möjligheter – men det förutsätter att vi har en grund som är anpassnings-, skalbar och framtidssäkrad.

Att det idag bor färre i skärgården än för trettio år sedan har flera orsaker. En är trafiken som hela tiden är osäker och har stora brister – när det gäller rutter, kapacitet och tillgänglighet. Många turer är utformade endast för dem med bil, vilket gör det svårt för unga, äldre och turister utan körkort att ta sig fram. Utan en långsiktig plan är det omöjligt att satsa på företagande, distansarbete eller turismutveckling i skärgården. Nu finns det
verktyg landskapet kan med hjälp av ny statistik ner på tur-nivå analysera beläggning och behov, vilket möjliggör bättre prioriteringar. Men detta kräver ett nytt flexibelt system.

För att kunna erbjuda fler avgångar där behovet är som störst måste vi tänka nytt. Kortare rutter ger både ökad flexibilitet, lägre kostnader och öppnar för elektrifiering – en nödvändig lösning både ekonomiskt och miljömässigt.

Olika alternativ diskuteras nu inom den politiska tankesmedja där jag har förmånen att delta. Jag hoppas att detta leder till att våra lagtingspolitiker kan enas om en långsiktig strategi. Skärgården har inte råd med ännu ett politiskt haveri, som avbrutna projekt eller utredningar som inte leder någonstans.

Att inte göra något, eller att tro att vi kan fortsätta som idag, är inte ett alternativ. En levande skärgård kräver en fungerande infrastruktur – det är viktigare än någonsin, särskilt med tanke på behovet av ökad beredskap inför kriser och katastrofer. 

Mia sitter i en båt och tittar på havet

Infrastrukturavdelningen arbetar nu med en beställning som syftar till att framtidssäkra skärgårdstrafiken. Det handlar om att skapa ett system där båtar och avgångar används så effektivt att driftskostnaderna minskar. Förändringarna kommer påverka våra resvägar – hur vet vi ännu inte – men förändring är nödvändig. Ja, den kan kännas obekväm. Men landskapet måste bygga en tillförlitlig och framtidsanpassad trafik.

Jag hoppas nu att våra lagtingspolitiker klarar av att kompromissa och samarbeta över partigränserna, så att vi denna gång får planer som håller längre än en mandatperiod.

Som skärgårdsbo har jag länge haft låg tilltro till trafikavdelningen. Men den kompetens och framtidsinriktning jag ser idag ger mig hopp. Samtidigt krävs det att vi som bor i skärgården släpper byatänket och börjar se den större bilden.

 

Låt oss inte blunda för attackerna mot mångfald och rättvisa

Skrev en insändare.

Högerkrafter runt om i världen har gjort det till en strategi att attackera mångfald och jämlikhet. Det är ett medvetet försök att avleda uppmärksamheten från deras egentliga agenda: att underminera demokratin och försvaga människors rättigheter.

Detta händer också här, vi ser det både i vårt parlament och i den offentliga debatten. Ett skrämmande exempel är hur Donald Trumps politik i USA har lett till konkreta inskränkningar i kvinnors, transpersoners och homosexuellas rättigheter. Samtidigt har man skurit ned på utbildning, förbjudit böcker och minskat bistånd, allt i namn av att ”mångfaldsarbetet har gått för långt”. Det är en farlig utveckling.

Det som sker i USA påverkar även oss. Plötsligt ifrågasätts varför dragqueens läser sagor för barn på bibliotek, eller så påstås feminister inte bry sig om utsatta kvinnor. Det är ett mönster vi måste genomskåda. När vissa börjar peka ut syndabockar i stället för att diskutera verkliga samhällsproblem, då måste vi vara extra vaksamma.

Det är också viktigt att lyfta fram invandringens stora betydelse, som ofta utmålas som ett problem av högerkrafter. Invandrare bidrar inte bara till vår kulturella mångfald, de är också en avgörande del av vår ekonomi. De driver företag, fyller viktiga kompetensbehov inom vård och omsorg samt stärker samhället på alla nivåer. Att misstänkliggöra människor på grund av deras ursprung är inte bara ovärdigt – det är också ekonomiskt kortsiktigt och samhällsfarligt.

Vi får aldrig acceptera att kampen för mångfald, rättvisa och inkludering misstänkliggörs eller förvrängs. Ett samhälle där människor misstros på grund av kön, sexualitet eller ursprung är ett farligt samhälle.

Vi måste alltid stå upp för ett öppet och inkluderande samhälle – inte låta oss luras av populistiska utspel eller dras med i ett ”vi och dom”-tänkande. Jämställdhetsarbete är inte onödigt – det är grundläggande för ett demokratiskt och rättvist samhälle.

Palestina manifestation

Fredagen den 28 mars var det manifestation för Palestina och Gazas folk på torget i Mariehamn.

Jag var en av fyra talare.

Här är mitt tal. 
Jag har varit engagerad i denna fråga i över 40 år.
1982 Sabra och Shatila två palestinska flyktingläger i Libanon upprättade efter att palestinier tvingats lämna sina hem i samband med Israels bildande 1948. Mellan 800 och 3 500 palestinska civila främst kvinnor, barn och äldre män mördades i en massaker. Internationellt väckte händelsen chock, ilska och fördömanden. I Israel hölls enorma demonstrationer – över 400 000 människor protesterade i Tel Aviv.Vi trodde inte de kunde bli värre.

Nu står jag här över 40 år senare och det palestinska folkets utsatthet och tragedi, är värre än någonsin.

Efter Hamas attack mot Israel den 7 oktober 2023 har den israeliska krigsmakten dödat run 50 000 människor i Gaza. Hälften är kvinnor, barn och äldre. Över 100 000 har skadats och i stort sett samtliga 2,2 miljoner invånare har fördrivits från sina hem.

Nu fortsätter mördandet och jag ska inte fortsätta upprepa siffror, men de senste attackerna är bland de värsta vi sett.
Det finns ingen säker plats i Gaza, en landremsa stor som Jomala, Mariehamn, Lemland och Lumparland tillsammans

Det fanns en överenskommelse. Den var precis så skör som vi fruktade.
Fas 1, där man under sex veckor utbyte israelisk gisslan mot palestinska fångar. De var inte problemfritt men fungerade, i stort sett.
Däremot visade det sig tidigt att Israel inte var intresserat av att gå in i fas 2, som skulle innebära ett slut på kriget och frihet för den kvarvarande gisslan.
Istället lanserade man en förlängning av fas 1, utan några som helst eftergifter för egen del. De skyllde sen på att Hamas inte gick med på de nya villkoren och började sen ursinnigt bomba.
Allt detta sker med USA:s tysta stöd. Därför måste andra delar av världssamfundet stå upp. FN har markerat, men säkerhetsrådet är låst av den amerikanska vetorätten. 

EU är en självklar aktör men de finns splittring.
Arabförbundet med Saudiarabien i spetsen däremot har bildat en global allians för att främja en tvåstatslösning. Deras initiativ bygger vidare på Arabförbundets fredsplan från 2002, men anpassats till dagens verklighet för att främja en fredlig lösning på konflikten och med återuppbyggnad av Gaza. Över 90 länder har varit delaktiga och EU:s utrikeskommissionär Kaja Kallas har välkomnat planen.

Vi får inte ge upp tron på en rättvis fred i Israel och Palestina.
Våra regeringar måste fördöma de folkrättsbrott och brott mot den framförhandlade vapenvilan.
Vi måste tillsammans hävda folkrättens principer och engagemanget behöver leva bland våra politiker såväl som bland folk ute i stugorna.
Därför står vi här idag. Tack för att ni är här!

Fakta och myter om sexualbrott

Anette Lehtinen valde att gå igång på min insändare i loklatidningarna där jag diskuteras sexualbrott i Sverige och Finland hon menar att våldtäktskulturen huvudsakligen är ”importerad” och att feminister ignorerar våld när förövarna har invandrarbakgrund. 
Här är hennes replik i Ålandstidningen 27 feb 2025:

Här kommer mitt svar:

Fakta och myter om sexualbrott

Anette Lehtinen menar i sitt insändarsvar att våldtäktskultur huvudsakligen är ”importerad”. 

Hennes påståenden bygger förvisso på forskning, men tolkningen av dessa siffror är problematisk och förenklad. En nyanserad bild kräver att vi granskar forskningen, sätter den i sitt sammanhang och ifrågasätter de underliggande antagandena.

Vad menas med ”våldtäktskultur.” Begreppet syftar inte på att samhället öppet accepterar våldtäkter, utan på att det finns normer, exempelvis genom skuldbeläggning av offer, låga fällningsfrekvenser eller bristande stöd till drabbade.

Att peka ut vissa etniska grupper som problemet är en förenkling som förminskar de faktiska strukturella problemen i samhället. Så kallad våldtäktskultur existerar i många samhällen oavsett etnicitet. Att peka på invandring som roten till problemet leder inte till lösningar. Lehtinen hänvisar till en studie där 63,1 % av de våldtäktsdömda hade invandrarbakgrund. Det är viktigt att tolka dessa siffror korrekt. Statistik visar att vissa grupper är överrepresenterade i brottsstatistik, men det betyder inte att invandring som sådan skapar brottslighet. Bakomliggande faktorer som måste beaktas, såsom socioekonomisk utsatthet, utbildningsnivå och segregation.

Vilka är de vanligaste gärningsmännen? Majoriteten av alla sexualbrott i Sverige och i Finland begås av svenska respektive finska män, även om vissa invandrargrupper är överrepresenterade. Gruppen ”invandrare” är mycket bred och inkluderar personer som bott i landet i decennier. Att gruppera så olika människor i en kategori riskerar att dölja verkliga orsaker bakom brottsligheten. Studier från både Brå och internationella källor visar att socioekonomiska faktorer har större betydelse än etnicitet när det gäller brottslighet. Låg inkomst, arbetslöshet och trångboddhet är riskfaktorer för kriminalitet, oavsett ursprung. Dessa faktorer drabbar invandrargrupper oproportionerligt eftersom de ofta möter större hinder på arbetsmarknaden och i skolsystemet.

Lehtinen hävdar att feminister ignorerar våld när det utförs av invandrare. Detta påstående saknar grund. Feministiska organisationer har länge arbetat mot alla former av våld mot kvinnor, oavsett gärningsmannens ursprung. Att lyfta fram våldets strukturella orsaker och kräva bättre skydd för offer är en central del av feminismen. Däremot finns en risk att frågor om sexualbrott används i politiska syften för att främja en rasistisk agenda. Att bekämpa våldtäkter handlar inte om att skapa en konflikt mellan ”svenska” och ”icke-svenska” män, utan om att synliggöra de strukturer som möjliggör sexualbrott.

Om vi vill minska sexualbrott i samhället bör vi fokusera på faktiska lösningar som att öka resurserna och stärka skyddet för utsatta, som tidiga insatser och utbildning om samtycke och jämställdhet. Bryta segregation och skapa bättre möjligheter för ekonomisk integration. Säkerställa att rättsväsendet fungerar effektivt och rättvist, så att fler förövare döms och brottsoffer får upprättelse.

Sann förändring kräver att vi ser helhetsbilden och arbetar för ett tryggare samhälle för alla.

Arbetet mot diskriminering och våld mot kvinnor behövs mer än någonsin!

Vi som var aktiva i #MeToo-rörelsen på Åland vet att det var de unga som var mest utsatta. Nyligen publicerades en rapport om ungas sexuella och reproduktiva hälsa av Folkhälsomyndigheten i Sverige, som visar att var fjärde ung kvinna har utsatts för penetration mot sin vilja och att var femte har blivit utsatt för våld under sex. Inget talar för att det är annolrunda på Åland tyvärr och en vaginal, anal eller oral penetration mot någons vilja är en våldtäkt. Idag finns en samtyckeslag som utgår från att sex ska vara frivilligt – utan samtycke är det ett brott.

Händer sträcks mot sol i mitten.

Just nu pågår ett politiskt korståg mot de som kallas ”woke” som idag tagit betydelsen smutskastning av dem som arbetar mot rasism, orättvisor och diskriminering. Rörelsen orkestrerat från USAs högerextrema krafter, men finns överallt också på Åland. Det skapar en backlash mot värderingar som många av oss trodde hade blivit självklara. Plötsligt anses det extremt att vara feminist, att arbeta med mångfald på arbetsplatser eller att försvara homosexuellas och transpersoners rättigheter. Att peka på att det finns strukturell diskriminering avfärdas som en lögn, trots att forskningen entydigt visar att den existerar. 

Idag att det är den vita mannen som står i centrum och till stor del handlar det om makt och att inte tappa positioner. Det handlar om könsroller, kvinnosyn och hur media och andra normgivande aktörer hanterar frågor om våldtäkt och mäns våld mot kvinnor. Dessa faktorer påverkar oss alla och leder till att kvinnor känner skam och skuld när de är offer, att kvinnor förväntas vara rädda och att gärningsmännen ofta ges viss förståelse eller ursäkt.

Anders Lindberg, politisk chefredaktör på Aftonbladet, skriver att Sverige har en våldtäktskultur och att första steget mot förändring är att erkänna detta. Jag menar att vi även måste våga se den djupt rotade misogynin – kvinnohatet – som är inbäddat i vår kultur. Vi behöver tala om hur denna destruktiva kraft påverkar oss och våra samhällsstrukturer.

Om vi vill minska antalet våldtäkter och annat sexuellt våld måste vi aktivt arbeta på olika nivåer och sätt, med samhällets värderingar, könsroller och synen på sex. I Storbritannien har inrikesminister Yvette Cooper föreslagit att extrem misogyni ska klassas som extremism. Detta är långt ifrån tillräckligt, men kan vara ett viktigt steg för att belysa problemet.

Feminism behövs mer än någonsin för att flickor och pojkar, kvinnor och män, ska må bra. Åland behöver en stor satsning för att komma åt detta omfattande folkhälsoproblem och vi behöver samspela internationellt då motkrafterna är starka och välorganiserade. Du som vill engagera dig på något sätt tag gärna kontakt, det finns mycket på gång men också många nya initiativ behövs.

Mia Hanström, feminist, antirasist och engagerade för mänskliga rättigheter

Aktiv i Ålands Feministparaply

Det är bråttom – nu krävs handling för existentiell hälsa

I en tid av snabb teknologisk utveckling och samhällsförändringar blir frågor om mening, balans och förmågan att hantera livets utmaningar allt viktigare. Digitaliseringen, särskilt sociala medier, påverkar inte bara hur vi lever – den formar också vår självbild och syn på hälsa genom orealistiska krav på lycka, perfekta kroppar och en felfri fasad. Vi lever längre, men mår psykiskt sämre. Existentiella frågor uppmärksammas oftast först när de leder till allvarliga problem eller sjukfrånvaro.

Den psykiska ohälsan ökar dramatiskt, särskilt bland unga. Men lösningen är inte fler fritidsaktiviteter – unga behöver framför allt möjligheter att samtala om livets viktiga frågor, både med varandra och med vuxna. Under många år var Åland ledande i att arrangera samtalsgrupper för unga, men denna verksamhet har idag nästan försvunnit. Tidigare erbjöd flera organisationer och kommuner sådana grupper där deltagarna diskuterade ämnen som framgång, vänskap och lycka – med hälsa i ett brett perspektiv. Fokus låg också på att utveckla kritiskt tänkande och reflektera över påståenden och värderingar, att rusta unga att må bra och vara aktiva i sina egna liv och i samhället.

Den pågående digitala transformationen, driven av artificiell intelligens, är bara början på den omvälvning som teknologin innebär för våra liv och vårt samhälle. Att stärka den existentiella hälsan är därför inte bara en individuell angelägenhet – det är en samhällsutmaning som måste startas redan i ung ålder.

Regeringen har tagit fram en folkhälsostrategi för Åland, vilken borde ge utrymme för satsningar på främjande och förebyggande hälsoarbete. Det finns åtminstone tre åtgärder som kan genomföras omedelbart, utan ytterligare utredningar:

1. Skapa stöd för smågruppssamtal inom befintliga fritidsverksamheter, där unga får utrymme att diskutera livets viktiga frågor.
2. Stödja gruppverksamheter som tjej-, kill-, regnbågs- och blandgrupper – en metod som tidigare utvecklades på Åland och som nu sprids i länder som Lettland och Litauen.
3. Integrera i högre grad existentiella teman i skolan, så att dessa frågor genomsyrar alla årskurser och ger barn och unga en stark grund för att hantera livets komplexitet.

Det är bråttom. Vi har en ung generation som, genom pandemin och det ständiga flödet i sociala medier, är mer utsatt än någonsin. Därför måste Landskapet omgående inleda en dialog med intresserade föreningar och kommuner om hur arbetet för unga och deras existentiella hälsa kan förverkligas. 

Låt skammen falla på förövarna – inte offren

Läser och funderar
Rättegången i Frankrike där Gisèle Pelicot krävde en öppen process har skakat landet. Hennes ord ”Skammen ska falla på förövarna, och inte offren” är en kraftfull uppmaning.
Hennes man dömdes för att ha drogat och våldtagit henne flera hundra gånger tillsammans med andra män. Totalt stod 50 män åtalade. De representerar olika yrken och bakgrunder, men alla bidrog till en tystnadskultur där ingen anmälde övergreppen.
Domen var tydlig: Gisèles man fick 20 års fängelse och de övriga männen fick tre till femton års straff. 

Sexuella övergrepp ska inte tolereras, och förövarna ska ställas till svars. 
#MeToo visade på strukturer som upprätthåller otrygghet för kvinnor. Genusforskningen visar att det finns tydliga strukturer och mönster för att uppräthålaMen det räcker inte att synliggöra – vi måste agera. Frankrikes och andra länders motstånd mot samtyckeslagar är ett tydligt exempel på hinder för verklig förändring.

Vi behöver lagar och samhälleliga normer som konsekvent står upp för offren och bryter patriarkala strukturer. Dessutom måste samhället satsa resurser på förebyggande arbete bland barn, ungdomar och vuxna. Det kan ske genom utbildningsinsatser i skolorna som lyfter frågor om samtycke och respekt, stöd till föräldrar att prata med sina barn om dessa ämnen, och riktade insatser för att ändra destruktiva attityder bland vuxna genom kampanjer och samtal.

Inspireras av Gisèle Pelicots mod och försäkra att skammen alltid faller på förövarna – aldrig på offren.

 

I förändring finns hopp

Skrev en insändare

Den 25 nov var det FN:s internationella dag mot våld mot flickor och kvinnor. Vi var en skara som uppmärksammade den på torget i Mariehamn. Över hela världen ser vi bakslag för kvinnors fri- och rättigheter - sådant som kvinnor kämpat för i över 100 år. Aborträttigheter minskas i USA, tvångsäktenskap legaliseras i Irak, Afghanistan har totalt tystat och låst in kvinnorna. På Åland, där vi kommit relativt långt, har vi både parlamentsledamöter och en förening som motarbetar det fortsatta arbete för jämställdhet då dem menar att det inte alls hänger ihop. Detta trots att vi både har kunskaper, erfarenheter och statistik som synliggör hur utsatta flickor och kvinnor är för våld, sexuella trakasserier och kränkningar. Vi har ett rättssystem där förövare fortfarande ofta går fria då bevisningen är svår. Samtidigt har vi ett stort antal män som begår självmord och som självmedicinerar med alkohol och andra droger för att de mår dåligt. Den digitala världen, som skulle kunna vara en plats för samspel och frihet, har istället blivit en arena där kvinnoförakt och våld har stor plats. En plats där den så kallade skönhetsindustrin, genom sociala medier
och influencers driver på för kloliknande naglar, lager på lager av ansiktskrämer, fillers och fysiska ingrepp. I den digitala världen ska flickor och kvinnor passa in i påhittade stereotypa bilder som gömmer deras verkliga jag. Flickors värde ligger inte i deras intellekt, utan deras yttre. Där förväntas samtidigt pojkar och män se flickor och kvinnor som användbara för sina egna begär och status. Flickors och kvinnors frihet förminskas igen. Pojkar och män berövas sin mänsklighet. I samma motkraft förutsätts att HBTQI+ personer helst inte ska existera eller åtminstone inte synas eller höras. I denna värld föds hopplöshet och misstro och risk för radikalisering, men lösningen är inte uppdelning eller att peka utan en grupp som fiende, utan solidaritet. Det innebär att tillsammans förändra de system som förstör för alla. Flickor och kvinnor måste våga ta plats i kampen för sina egna kroppar, sin frihet och sin rätt att leva utan rädsla. Män måste ställa sig bakom den kampen, men samtidigt ta kamp för sin egen rätt att vara människa och medmänniska. Patriarkatet, exploateringen och techjättarnas stora inflytande på människors liv måste brytas. Vi måste bygga om samhället så att solidaritet, respekt och jämlikhet är grunden. Det finns hopp. Vi måste vara modig och besvärliga. Vi måste prata om det som skaver. Vi måste ställa krav på förändring.

1:a MAJ 2024

1: maj är för mig och många andra på vänsterkanten en viktiga dag.

Det är en chans att lyfta viktiga frågor en dag att stärka  samhörigheten och det är en dag för att fira och stå upp för demokratiska rättigheter här hemma och runt om i världen.

Vi som firar första maj och engagerar oss alla andra dagar i stort och i smått möts och lyfter vikten av att ta ansvar för den värld vi lever i. Klimatkris, krig och konflikt och hoten mot demokratin är alla globala utmaningar som vi måste lösa gemensamt liksom frågor om utanförskap, ofrivillig ensamhet, lokal fattigdom och andra orättvisor som drabbar människor. Vägen framåt är organisera sig, samarbeta och att stötta varandra i arbetet för en bättre värld.

1: maj är arbetarrörelsens dag där facket har en central roll. Den fackliga organiseringen är låg på Åland, vilket är vanligt i små samhällen som inte har en stor arbetsgivare, men att vara med i facket är inte som många tror bara en arbetslöshetsförsäkring utan är också en solidairtets handling gentemot andra här hemma och runt om i världen. Åland behöver fler som går med i facket och facket behöver fler som engagerar sig för att vara starka och ständigt kunna förnya sig.

I år har jag inte möjlighet att vara med på torget i Mariehamn där den åländska socialdemokraterna samlas och firar. Men tar mig en stund att hämta energi och kunskap för fortsatt engagemang.

Ha en fin 1:a maj som i är verkar ha vädrets makter med sig,

Vi vuxna är problemet!

Ungdomar saknar framtidstro. Den komplexa och skrämmande utvecklingen i omvärlden gör att de
tenderar att distansera sig snarare än engagera sig. De visar den svenska Ungdomsbarometern. Fler har också tappat tron på demokratin som system och politik som metod. Unga känner varken tilltro till sina egna möjligheter att påverka samhället eller på politikers förmåga att lösa samhällsproblem. Vi har ingen undersökning på Åland men hälsa i skolan visar att allt fler unga mår dåligt och inte mycket talar för att de skiljer så mycket från de som den svenska Ungdomsbarometern lyfter fram.

Det är vårt ansvar som vuxna att hjälpa unga att återfå hopp inför framtiden och att kanalisera sina oro och frustrationer till engagemang. Unga måste i många olika sammanhang ges möjligheter att vara engagerade, delaktig och kunna påverka. De måste ges möjlighet att möta och träna på samtala med olika engagerade politiker, aktivister och entusiaster i skolan såväl som på fritiden. Vi har alltför länge matat barn och unga med sysselsättning i form av mängder av fina fritidsaktiviteter, men vi har inte givit dem redskap att engagera sig och att hitta mål och mening. Det är vi vuxna som måste visa att samarbete och samhällsengagemang är de som samhället behöver och de som gör att man mår bättre, även när det är utmanande. Det är vi vuxna som ska bjuda in och med unga och träna dem i detta, men vi sviker dem med vår välvilja och med våra livsval som bidrar till natur- och klimatkatastrofer. Vi är två generationer som överutnyttjat mycket av det som den unga generation skulle få leva och njuta av.

Vi vuxna och våra organisationer måste förändras, och vi måste hjälpas åt för att göra det. Vi måste aktivt arbeta med klimatkrisen, även om det innebär obekvämt. Vi bör inte bara kritisera politiken utan också bidra till dess förbättring. Skola och fritid måste omorganiseras för att prioritera ungas framtidshopp, och undervisningen och aktiviteterna måste främja deras möjlighet att bli aktiva medborgare. Skolorna bör öppna sina dörrar för organisationer och politiska partier så att alla unga får möjlighet att möta och diskutera med olika engagerade personer, och höra deras motivation och tankar kring olika frågor. Vi måste själva engagera oss för andra och inkludera unga i detta engagemang. Det finns många sätt att engagera sig, man kan t ex arbeta med matdistribution vid Röda Korset, bli stödfamilj för en ung person som behöver extra stöd, engagera sig i läxhjälp för barn som behöver extra träning, vara aktiv i en förening som strävar efter förbättring ab något område i samhället eller för en specifik grupps situation, eller gå med i ett politiskt parti för att driva frågor man anser vara viktiga. 

Möjligheterna finns och det brinner, vi kan alla göra något, men politikerna har ett extra ansvar. 

Tankar kring kommunalpolitiken i Kumlinge

Ett år har snart gått och likaså en mandatperiod i Kumlinge kommuns politiska liv, som den här perioden varit mer turbulent än vanligt. En del väldigt tråkigt och jobbigt, annat mer framåtsyftande och utvecklande. Filmen om Kumlinge som jag en gång var med och tog fram, har förnyats, vilket varit ett bra initiativ.

Kommunalpolitik i en liten skärgårdskommun är besvärligt ur ett demokratiskt perspektiv. Här har vi inga partier eller grupper som har en ideologi som bas eller driver ungefär samma linje.Till styrelsen väljs några från fullmäktige, men man plockar också in folk utifrån som inte blivit prövade i val utan för att de vid en fråga ställer upp för kommunens bästa, men det kan ju betyda väldigt olika saker för olika personer. Det gör det svårt, för det finns ingen gemensam grund och kommunikation mellan styrelse och fullmäktige. Man har varken en ideologiska värdegrund gemensamt eller ett program man kommit överens, om så förslag från styrelsen ifrågasätts ofta och röstas ibland ned och hur besluten blir i fullmäktige beror mycket på vilka personer som är på mötet. Det gör att styrelsen ofta känner sig överkörd av fullmäktige, då representanterna där ju driver sina egna frågor och linjer och å andra sidan känner sig fullmäktige ibland åsidosatt då det inte finns någon kommunikation innan frågorna kommer till fullmäktige. Det blir inte bra. Det handlar inte om att någon gör fel, utan att systemet inte skapat för endast en kommunal vallista där alla oavsett ideologisk bas eller åsikter är uppställda. Systemet bygger idag på att man ha flera vallistor som bygger på gemensamma idéer och har representation från fullmäktige till styrelsen och därmed direkt koppling mellan styrelsegruppen och fullmäktigegruppen. Med en lista har det heller i vår kommun inte varit många gemensamma beredandemöten som det oftast är när man har partier eller listor med en gemensam plattform. Utan var och en förbereder sig själv. Det gör att man lätt ses som besvärlig och illojal om man kommer med egna förslag till fullmäktige, och styrelsen som jobbat fram ett förslag känner sig illa behandlad när besluten inte går den väg som de föreslagit. Det blir väldigt destruktivt. Olika åsikter, kunskaper, förståelse och värderingar behövs för att vaska fram bra beslut.

Det måste gå att hitta ett bättre samspel och här vilar ett stort ansvar på kommande ordförandena i styrelse och fullmäktige att hitta nya former för hur det kan göras. Sen kommer vi förstås alltid ha olika åsikter och linjer som vi driver. Det är ju därför vi alla engagerar oss.

Inför budgetbehandlingen, som ju är det styrmedel som man som fullmäktige ledamot har, hade jag tre viktiga spår med efterföljande förslag: 
1. Personalpolitik; kommunen måste ta vara på sin personal och både arbeta fram ett personalpolitiskt program och förbättra arbetsmiljön (som jag tidigare motionerat om)

2. Näringspolitiken; kommunen behöver en förnyad näringspolitik och den ska handla om alla näringar, inte bara besöksnäringarna.

3. Att stärka digitaliseringen; att inte bara tala om strategi utan också att stärka strukturen (här handlar det allt från service till säkerhet och det måste göras i samarbete med andra kommuner).
Ganska många av mina förslag gick igenom, vilket var glädjande, och de var heller inte kostnadsdrivande, som mina ideologiska motståndare brukar hävda att mina förslag är.
Dessutom stödde jag två investeringar, den ena handlade om pengar till mat, för att som jag ser det behålla kvalitén, samtidigt som matkostnaderna har skjutit i höjden. Den andra handlade om att verkställa de förslag till ombyggnader och förbättringar för dagis som tagit fram. Det handlar om förbättringar för arbetsmiljö för personal och barnens miljö. Det är pengar som kommunen de facto inte har, då budgeten redan är på minus, men som jag menar att vi måste satsa, om kommunen ska vara intressant som kommun att bo och leva i. Jag ser också en risk där vi inte har möjlighet att behålla den personal vi har (nästan ingen vill jobba med omöjliga förutsättningar). Det är verkligen ett svårt läge, Kumlinge kommun har idag en mycket slimmad budget och jag ser inte att mer osthyvlande av budgetposter är möjligt. Antingen blir kvalitén för låg eller så klarar vi inte de lagstadgade uppgifterna. Det är också problematiskt att inte investera eller göra nya satsningar. Båda behövs för att stärka kommunens position för framtiden och för de som idag bor här.
Det kommer att vara tuffa och svåra beslut framöver, och jag som drivit på om att slå samman kommuner för att klara av att tillsammans ge alla medborgare, oavsett boningsort, jämlik service, är övertygad om att det måste göras förr eller senare. Som jag ser det så har inte kommunen som administrativ- och politisk organisation ett egenvärde, vi måste se till medborgarnas bästa. Någon form av större kommun kommer inte automatiskt göra det bättre, vi kommer att behöva lokala politiker och engagerade som driver skärgårdens och skärgårdsbornas intressen. Jag hoppas att vi kan hitta en väg för att komma vidare med detta.

Kommunen har nu beslutat klart om den förvaltningsreform som jag drivit på för, där man tar bort alla nämnder, utom den tekniska, som är lagstadgad. Det är svårt att hitta folk även till dessa färre platser, både för styrelse och nämnd. Framförallt då de som ställde upp i valet var så få. Jag tror dock att vi genom reformen kan få tydligare rollfördelning där politiker inte lägger sig i detaljer som vi anställt tjänstemän att göra. Tjänstemän som är utbildade för att föredra och hantera de områden de har som uppdrag att hantera. Sen kan man konstatera att flera av tjänstemännen har för lite arbetstid för att kunna göra den service som förväntas, vilket i sig säkert kan bli ett arbetsmiljöproblem då de inte hinner med allt som behöver göras, vilket jag själv sett i den nämnd jag har varit ordförande för.

Jag hoppas att denna mandatperiod ger ett bättre samspel mellan fullmäktige och styrelse. 

Jag hoppas att vi tillsammans med andra kommuner och landskapet hittar vägar för att hantera den ekonomiska kris som flera kommuner står inför.

Låt Åland bli en föregångare genom en modern ungdomspolitik

Skrev en insändare om ungdomspolitik, se nedan. I dag presenterades dessa siffror. som verkligen är skrämmande.

Nu kommer förslag på åtgärder som i sig inte behöver vara dålig, men det behövs ett helhetsgrepp.

Här är insändaren:

Många menar att ungdomsverksamheten behöver mer pengar, jag är tveksam, få ställen erbjuder så mycket aktiviteter som en centralt boende ung person på Åland har tillgång till. Det är många fina aktiviteter, men ökad segregation, geografiska hinder, ökad psykisk ohälsa och en relativt sett otrygg framtid behöver en modern ungdomsverksamhet som bygger på forskning och alla den kunskap som ungdomsfältet samlat in. Inte att sysselsätta unga.
EU har en ungdomsstrategi och en checklista som vi på Åland kan dra nytta av och skapa en verksamhet som har som mål att främja ungas utveckling och möjlighet till delaktighet i samhället. Enskilda åtgärder som fritidspeng, ungdomsråd eller mer pengar till idrotten kan vara välmenande, men de kan också vara ineffektiva om de inte kopplas till tydliga mål och kvalitetskrav.
Vi måste investera i ungas framtida färdigheter och välbefinnande. Det innebär att utveckla både fritidsverksamheten och skolsystemet. Skolor måste utformas för att stödja varje elevs inlärning, främja dennes kreativitet och lära unga att vara delaktiga i demokratibygget. Fritidsaktiviteterna måste ha en liknande inriktning, där främjande och informellt lärande är i fokus. Unga som kan formulera sina åsikter, vet hur man organiserar sig och som lär sig att vara aktiva medborgare, kommer att bidra till ett starkare samhälle och mår också bättre själva. Åland behöver ett ungdomspolitiskt program som innehåller åtgärder och förses med resurser som behövs för att genomföras.
Endast genom en sådan strategi kan vi tackla de ökande problemen som unga har och samtidigt utnyttja den värdefulla resurs som våra unga utgör för att bygga en bättre framtid för Åland. Det är dags att satsa på en modern ungdomsverksamhet som är baserad på forskning, kunskap och en tydlig vision.

Den som vill läsa mer:
The European Union Youth Strategy 2019-2027

Gemensam Europeisk checklista för verksamhetsutveckling

Hur ska de gå för skärgården?

I veckan genomförde vi nu en för första gången en valdebatt online, det startade med lite tekniskt trassel vad det gäller streamingen och vi var nog alla i panelen lite obekväma, men gjorde vårt bästa.

Ett extra stort tack till Kicki Blomqvist och Tony Wickström som roddade de hela och stort tack till de andra partiernas deltagare.

Jag presenterade vårt program men på 2 minuter och med lite korta inlägg blir det ju ingen helhet, sätter in det nedan för den som läsa.
Såg att jag fick en fråga om varför jag menar att kommunerna är för små.
Hoppas att svaret blev tydligt. Om inte ska jag förklara här. En liten kommun har enligt lagen samma ansvar som en stor så Kumlinge och Espo ska kunna ge samma service och expertkunskap de kräver resurser och kompetens som vi omöjligt kan ha. De ska klara av att utveckla kommunens näringspolitik, arbeta med hållbarhetsmålen både de social och de miljömässiga. De klarar inte kommuner med en skattebas på ett par hundra och vad händer om det krävs en stor ekonomisk insats pga en olycka eller något annat? Det knäcker kommunens ekonomi, redan en kommun som under en period behöver många institutionsboende klarar inte det. Också demokratiskt är det problematiskt folk ställer upp i val och nämnder för att de om behövs men engagerar sig inte i så hög grad som krävs för att kunna fatta upplysta, medvetna och insiktsfulla beslut. Det blir problematiskt och riskerar antingen tjänstemanna sytre eller att några få dominerar personer dominerar.
Jag menar att vi som har samma villkor behöver hitta sätt där vi utvecklar våra kommuner tillsammans. Jag har under årens lopp försökte med allt från en gemensam skärgårdskommun, börja med att några kommuner går samman, gemensamt skoldistrikt…
Jag ser ju att vi inte klarar av det och tror att vi som har samma villkor skulle kunna både bli starkare i våra direkta verksamheter, starkare politiskt men också genom en gemensam röst gentemot landskapsregeringen och fasta Åland när de behövs. Idag och tidigare ställs vi alltför ofta emot varandra.

Ålands Socialdemokrater  
Valprogram för skärgården

 Skärgården en viktig del av Åland
Skärgården behöver ofta skräddarsydda lösningar som utgår ifrån de särskilda behov som finns. Vi står för en skärgårdspolitik som vilar på de socialdemokratiska grundvärderingarna solidaritet, frihet, fred, jämlikhet och alla människors lika värde. En politik som inte fladdrar hit och dit utan som bottnar i att alla ålänningar är lika viktiga. Skärgården ska förbli en levande del av Åland året runt, inte bara ett sommarparadis. Småskaligheten är viktig, men befolkningen liten så nu behövs verklig samverkan och samordning inom många områden.
 

Vi vill jobba för:
Skärgårdskonsekvensanalyser
Alla lagar, beslut och förändringar som tas av landskapet och i kommunalförbund behöver en konsekvensanalys. Då normen är att bo centralt och i tätort gynnas medvetet eller omedvetet alltid tätorten, därför torde alla beslut och åtgärder alltid konsekvensbedömmas utifrån hur de påverkar skärgård och landsbygd och människorna som bor där.
 
Skräddarsydd kommunreform för skärgården
Dagens små skärgårdskommuner klarar inte längre av sitt uppdrag. Det vacklar redan betydligt på flera sätt och utmaningarna är många; demografiskt, demokratiskt, ekonomiskt och kompetensmässigt. Det behövs en förändring med någon form av kommunreform. Vi ser att en skräddarsydd lösning för skärgården är nödvändig, att till exempel en asymmetrisk kommunal ansvarsfördelning kan vara en framkomlig väg. Vi vill i samverkan med skärgårdsborna och andra partier söka vägar framåt. Vi måste nu komma vidare.

Skärgårdstrafiken 
Nu krävs omställning, förnyat fossilfritt tonnage och bolagisering och att färjorna anpassas för människor med olika funktionsvariationer. Förstärkt kollektivtrafik behövs också för det skulle lösgöra bilplatser. Vi vill testa nya metoder, exempelvis drönartransporter för varor kunde utvecklas. Nya transportmöjligheter utreds och en långsiktigt plan arbetas fram.

Hälso- och sjukvården
Vi vill reservera en ordinarie plats i Ålands hälso- och sjukvårds styrelse för en person bosatt i skärgården. Vi vill att en skärgårdsläkartjänst inrättas, som har till uppgift att arbeta uppsökande och utveckla hälsovården för alla som bor i skärgården. ÅHS måste utveckla den digitala verksamheten så bara de nödvändiga besöken på plats behövs.

Barn och ungdomar
Vi vill se ett starkt stöd för ungdomarnas egen organisering och resurser för en kvalitetsmedveten ungdomsverksamhet som skapar jämlika villkor. De små skolorna får extra stöd för att utveckla den digitala undervisningen så att även elever bosatta i skärgården får del av kompetens och samspel med andra unga i deras egen ålder.
Skärgårdens skolor och ungdomsverksamhet får ett speciellt uppdrag att arbeta med skärgårdsnatur, innovation och entreprenörskap.

Äldreomsorg
Goda förutsättningar måste ges så att skärgårdskommunerna kan ta hand om gamla med olika behov.
 

Natur och miljö
Den åländska ytterskärgården är unik, landskapet ska verka för att skydda stränder och freda områden i ytterskärgården. Gärna genom att inrätta en Skärgårdens Nationalpark.

Trygghet och säkerhet
En sjöpolisenhet som året om ansvarar för trygghet och säkerhet i skärgården skapas. Polisen ska arbeta förebyggande men också kunna agera vid allt från vårdslös fisketurism, brott, katastrofer till trafikolyckor.

Bin och honung

Jag har varit biodlare i över 30 år. Idag har jag 8-10 kupor på två ställen här på Kumlinge. Idag hade jag besök av en biodlingsintresserad ung kvinna som fått i födelsedagspresent besök i min biodling.
Jättebra idé från Seglingebutiken.

Här är en kortfilm som jag fått hjälp av några av mina döttrar att skapa. Filmen handlar om hur det går till att ordna en burk honung, vilket också ingick i presentkortet.

Överst på presentkortet syns också värt företags nya logga.

Val 2023

Igår var det valfotografering för kandidater sm ställer upp för Socialdemokraterna på Åland. Jag har bestämt mig för att ställa upp i lagtingsvalet som jag gjort många gånger tidigare men hittills inte fått tillräckligt med röster för att ta en plats i lagtinget, men det har varit ett sätt att ställa upp för laget och att sen få möjligheter att tillsammans med partiet driva och påverka olika frågor.

I valet ligger skärgården mig förstås varmt om hjärtat. Jag har tillsammans med andra i partiet tagit fram några av de viktiga frågorna som partiet kommer att driva som handlar om skärgården. Utöver det så har Ålands socialdemokrater ett bra och trovärdigt valprogram som jag står bakom.

Här kommer skärgårdspunkterna 

Skärgårdskonsekvensanalyser

Måste genomföras på alla lagar, beslut och förändringar som tas av landskapet, ÅHS myndigheter och i kommunförbund. Då normen är att bo centralt och i tätort gynnas medvetet och omedvetet alltid de som passar in, därför torde alla beslut och åtgärder alltid konsekvensbedömmas utifrån hur de påverkar skärgården och de som bor där.

 

Skräddarsydd kommunreform för skärgården
De går inte längre de små skärgårdskommunerna klara inte av sitt uppdrag mycket länge till och det räcker inte med lite mer stöd, de finns utmaningar demografiskt, demokratiskt, ekonomiskt och kompetensmässigt. Det behövs en förändring med någon form av kommunreform. Vi ser att en (skräddarsydd) lösning för skärgården är nödvändig, att t ex en asymmetrisk kommunala ansvarsfördelningen kan vara en framkomlig väg. Vi vill diskutera med skärgårdsborna och andra partier för att genast komma vidare.

 

Skärgårdstrafiken 
Nu krävs omställning, förnyat tonnage och bolagisering och att färjorna anpassas för människor med olika funktionsvariationer.

Förstärkt kollektivtrafik behövs, de skulle också lösgöra bilplatser.

Drönartransporter för varor utvecklas.
Nya transportmöjligheter utreds och en långsiktigt plan arbetas fram.

 

Hälso- och sjukvården
En plats i ÅHS styrelse för en person bosatt i skärgården.

En skärgårdsläkartjänst inrättas, som har till uppgift att arbeta uppsökande och utveckla hälsovården för alla som bor i skärgården.
ÅHS måste utveckla den digitala verksamheten så bara de nödvändiga besöken på plats behövs.

 

Barn och ungdomar
Starkt stöd för ungdomarnas egen organisering och resurser för en kvalitetsmedveten ungdomsverksamhet som skapar jämlika villkor. 
De små skolorna får extra stöd för att utveckla den digitala undervisningen så att även elever bosatta i skärgården får del av kompetens och samspel med andra unga i deras egen ålder.
Skärgårdens skolor och ungdomsverksamhet får ett speciellt uppdrag att arbeta med skärgårdsnatur, innovation och entreprenörskap.

 

Äldreomsorg
Goda förutsättningar måste ges så att skärgårdskommunerna kan ta hand om gamla med olika behov.

 

Natur och miljö
Den åländska ytterskärgården är unik, landskapet ska verka för att skydda stränder och freda områden i ytterskärgården.

 

Trygghet och säkerhet

En sjöpolisenhet som året om ansvarar för trygghet och säkerhet i skärgården skapas. Polisen ska arbeta förebyggande men också kunna agera vid allt från vårdslös fisketurism, brott, katastrofer till trafikolyckor.

 

Sammanfattning

Det behövs en skärgårdspolitik som bottnar i de socialdemokratiska grundvärderingarna; solidaritet, frihet, fred, jämlikhet och alla människors lika värde. En politik som inte fladdrar hit och dit utan som bottnar i att alla ålänningar är likvärdiga. Skärgården ska förbli en levande del av Åland inte bara ett sommarparadis eller turistort. Småskaligheten är viktig, men vi behöver samverkan och samordning på många områden. För skärgården krävs ofta speciella lösningar.

Kommunalvalet 

är en svårare fråga och jag har inte bestämt mig för om jag ska ställa upp. Jag har däremot valt att bjuda in till ett möte för att diskutera. Jag vet att de inte brukar komma så många på dylika möten om man inte personligen bjudit in, men hoppas ändå att det kommer några för jag tror att det blir en utmaning att hitta kandidater. Inte för att vi nu har en nämndreform på kommande, för den kommer inte göra det mer krävande att sitta i fullmäktige utan för att vi är så få möjliga.

I min inbjudan har jag skrivit följande: 

"Tycker du att det är viktigt att kommunen har en stark och engagerad politiskledning som väl representerar olika delar av Kumlinges befolkning är du välkommen till ett öppet möte torsdagen den 10/8 kl. 18.30 där vi funderar, sonderar och diskuterar. 

I Kumlinge har det de senaste åren bara funnits en lista med dess för- och nackdelar. Ett problem som flera ledamöter upplevt är att det inte funnits något transparent beredande arbete i grupper utanför de formella mötena i fullmäktige, styrelse eller nämnder som det ofta finns där man har politiska grupperingar eller partier. 

Inför kommande mandatperiod har fullmäktige beslutat att ta bort alla frivilliga nämnder (endast byggnadstekniska nämnden blir kvar) och utöka styrelsen till 7 personer. Det blir en ny struktur att arbeta i för alla som vill engagera sig för kommunens bästa. 

Fullmäktige är 9 personer plus suppleanter och arbetet för att få till en eller fler listor med kandidater behöver startas. Listorna ska vara inlämnade måndagen 11 september.

Att komma med på mötet betyder inte att du förutsätts ställa upp i valet."

Välkommen med

Mia Hanström fullmäktigeledamot i Kumlinge

Öppet brev till Ålands Fredsinstitut om medling i nära relationer

Vi är flera personer och organisationer som vid olika tillfällen lyft på denna fråga men inte fått gehör. För ett par veckor sedan hölls information om Medlingsverksamheten som är en bra verksamhet, men där vi var flera som var upprörda över att man fortsätter att medla i nära relationer. För att ge Ålands Fredsinstitut stöd i att ändra sin egen verksamhet och att trycka på i Finland för förändring har Jane Carlsson och jag gjort en insändare. 

Stopp för medling i nära relationer

Finland är ett av Europas farligaste länder för kvinnor att leva i. Varannan kvinna har enligt forskning upplevt våld. (1) I Finland finns 18 medlingsbyråer (2) varav en finns på Åland (3). Medlingsbyrån upprätthålls av Ålands Fredsinstitut. Medling är ett komplement och ett alternativ till rättsväsendet som på många sätt är en viktig och bra verksamhet. Den fungerar bra för många typer av brott, men vi menar att metoden inte ska användas i fall med våld i nära relationer. Finland prickades av FN:s kommitté för avskaffande av diskriminering av kvinnor (CEDAW-kommittén) för medlingen i fall av våld i nära relationer (4) och har fått en reprimand från konventionens övervakningsorgan GREVIO. Där har det bland annat framkommit att medlare i närståendevåld inte har tillräcklig utbildning att känna igen de mekanismer som ingår i denna typ av våld.( 5) Vi menar att det är allt för problematiskt att medla då det gäller våld i nära relationer. Offret och förövaren är i olika maktpositioner, där offret har en betydligt svagare ställning. Verksamheten bygger på volontärer med relativt kort utbildning (50 timmar), och det är ojust både mot medlare och offer att erbjuda medling i en sådan situation. Vi uppmanar Medlingsbyrån på Åland och Fredsinstitutet att genast upphöra med medling i nära relationer och att driva frågan inom m

edlingsorganisationen i Finland. Nästan en femtedel av alla medlingar i Finland utgörs av ärenden som gäller våld i nära relationer. År 2019 innebar det i antal cirka 2 500 ärenden. (6) Finland och Åland har förbundit sig till Istanbulkonventionens krav (7) om att ta tag i problemet med våld mot kvinnor. Här finns mycket att göra för Åland och Finland.  

Mia Hanström konsult i ungdoms- och jämställdhetsarbete

Jane Carlsson jämställdhetskonsult

1.     https://valtioneuvosto.fi/-/10616/lahisuhdevakivalta-aiheuttaa-tutkimuksen-mukaan-merkittavasti-kustannuksia-terveys-sosiaali-ja-oikeuspalveluissa?languageId=sv_SE 
2.     https://thl.fi/sv/web/thlfi-sv/tjanster/statens-specialtjanster-inom-social-och-halsovarden/medling 
3.     https://www.medlingsbyran.ax/ 
4.     https://www.humanrightscentre.fi/uutiset/cedaw-committee-gave-finland-recomm/ 
5.     https://rm.coe.int/grevio-report-on-finland/168097129d 
6.     https://thl.fi/sv/web/thlfi-sv/-/korrigering-av-medlingsstatistiken-2019-antalet-brott-och-tvistemal-som-hanvisades-till-medling-minskade 
7.     https://julkaisut.valtioneuvosto.fi/bitstream/handle/10024/160402/17_2017_Istanbulin%20sopimuksen%20tps%202018-21_ruotsi.pdf 

Frihet att låta människor definiera sig själv, hur kan det vara ett problem för någon?

Obunden samling uttrycker allt fler åsikter som tycks hämtade från Sverigedemokraterna, Sannfinländarna och den yttersta högern i USA, bland annat genom att fortsätta sin kamp mot människors rätt och frihet att definiera sin identitet själva. 
Lagtingsledamoten Stellan Egeland bjuder in till en föreläsning där en debattör hävdar att förnekandet av biologiska könsskillnader skadar alla barn och leder till försämrade skolresultat. Detta är djupt problematiskt. Det finns ingen modern forskning till grund för ett sådant påstående. Däremot vet vi att det biologiska könsskillnader har en viss betydelse, inte minst under skoltiden. Professor Martin Ingvar, hjärnforskare och professor vid Karolinska Institutet, har bland annat gjort en rapport för den svenska regeringen: Biologiska faktorer och könsskillnader i skolresultat, där han avslutar med att "Det finns anledning att ta skillnaderna mellan pojkar och flickor i skolprestationer på allvar och göra det utifrån en arv-miljömodell. Annars riskerar svaga analyser leda till felaktiga och otillräckliga insatser för en bra skola där både pojkar och flickor utvecklas till sin fulla potential.” (1)

Det vi vet är att alla barn och ungdomar behöver få möjlighet att förstå och analysera sin tillvaro och diskutera den på ett konstruktivt sätt. Alla barn behöver även bli bemötta som individer med sina egna personliga förutsättningar och behov – inte som ett kollektiv där alla med samma kön eller hudfärg eller annan kategoritillhörighet förväntas ha dels samma förutsättningar och dels samma behov.   
Därför är det djupt problematiskt att ta in en föreläsare som David Eberhard som drar upp så skarpa linjer mellan barn av olika kön. 
Obunden samlings Rene Janetzko har i en insändare problem med att barn i tidig ålder funderar över sin könsidentitet och menar att de skulle skada dem. Han menar samtidigt att barn känner av att de inte får yttra sig fritt och påstår att barn och ungdomar borde få mer motgångar och att föräldrar inte ska bekräfta dem så mycket.  Det är inte vad jag ser i mitt arbete med ungdomar. Det finns en större frihet idag att få utvecklas som ung. De gamla stereotypa normer som stoppat människor tidigare har öppnats upp, och det är befriande för dem som upplevt förtryckande normer om hur man borde vara, se ut och bete sig.  

Jag kan enas med de obundna om att det finns mycket att göra på barn- och ungdomsområdet. Det tufft att vara barn och ung idag, och det förvånade mig att i den senaste valanalysen inte hitta barn och unga med som en prioriterad fråga.

Det åländska samhället behöver skapa fler möjligheter för unga att i trygga sammanhang få diskutera livets viktiga frågor, i skolan såväl som på fritiden, med vänner såväl som sina familjer och med andra vuxna. Tillfällen där vi vågar problematisera normer, där det ges utrymme att fritt tänka, formulera och samtala om svåra frågor där de flesta inte har ett rätt eller ett fel. Från ungdomsforskning lär vi oss att unga behöver bearbeta sin identitet, att de behöver arenor, såväl fysiska som mentala, där man kan pröva och utvecklas och alla behöver hitta något som de är bra på. 

Det Åland behöver är en ungdomspolitik som skapar förutsättningar och ser till att barn- och ungdomsarbetet och skolverksamheten på olika sätt bidrar till att unga kan känna sig delaktiga, blir tagna i anspråk och kan bidra, känner tillhörighet, samhörighet och sammanhang, kan ta ansvar och på olika sätt kan utveckla sina resurser och förmågor.