Att bry sig, det lilla kan göra skillnad!

Igår hade vi det första mötet för att diskutera Kumlingekommuns nya Visionsdokument.
Några av de kloka saker som sades var att vi på olika sätt måste arbeta med är att vara en välkomnande och öppen kommun som tar vara på sina invånare, turister, sommargäster, utflyttade och de vi kom att kalla "periodare" de som bor längre perioder under året eller under en period i livet.
De här filmen fick jag via Facebook, fick mig att fundera hur man skulle kunna beskriva detta med film?

Kan man renovera eller bygga utan en kravspecifikation?

Att vara aktiv i kommunalpolitiken är inte lätt och ge en mycket huvudbry.

Annagården är nu mögelbehandlad. Enligt mig mot bättre vetande, men, men.

Nu står kommunen inför nya utmaningar att ta ställning till, man kan som man gjort hittills tycka att de underlag som finns sen tidigare räcker eller ta fram en proper kravspecifikation, vilket tar tid. Men kan man renovera eller bygga utan en sådan? Kommunteknikern menar att jobba utan en sådan innebär många risker. För mig blir det lite som att kasta pil utan piltavla. 

Hur kan det vara så här varför kommer detta upp nu, när vi snarast behöver nya lokaler? Vi vet alla att  både åldringsvård och dagis kämpar med oändamålsenliga tillfälliga lokaler. Renoverings planerna är flera år gamla det verkar som att man har utgått ifrån de hus man har och sen haft en arkitekt som tillsammans med personalen gjort en ritning. När arbete påbörjades har det dock visat sig att huset varit i mycket sämre skick än man trott och nu står vi inför ett beslut om det är värt att renovera för att användas till det de var byggt till eller om man ska bygga ett nytt mer ändamålsenligt hus för åldringsvård och dagis. 

Tron på att det blir billigast att renovera är stark i fullmäktige och en beställning på en prislapp på det har beställts. Jag och resten av styrelsen hade velat ha en utredning också över ett nybygge men fick avslag på det i fullmäktige. Dagens tidspress gör att de flesta tycks villa hoppa över stadiet att ta fram en krav specifikation.

Ska kommunen tänka långsiktigt eller ska man snabbt fixa till huset som tycks vara majoriteten i fullmäktiges väg.

Jag anser att man som kommun MÅSTE tänka långsiktigt och ska ta fram en krav specifikation för att kunna ta ställning till om en renoverad Annagård verkligen kan motsvara de behovs som verksamheten har. Varför renovera om det sen blir ett hus som kostar massor pga av energikostnader, personal, underhållskostnader,över eller under dimensionering.

Som jag ser det finns ett vägval att göra:

1 Begära en kravspecifikation och ha ett mer långsiktigt perspektiv. En lättare krav spec tar ca 3 månader att ta fram, 

2 Fortsätta som nu med en ambitionsnivå (bara fixa huset, ändra det mest trängande) med de många risker som finns t ex att priset blir ungefär detsamma och kommunen sitter med ett hus med ständiga problem och höga löpande kostnader.

Jag anser att vi behöver en kravspecifikation när arbetet nu visat sig bli så omfattande, får se vad andra anser. Det är ett obekvämt beslut då tiden är en viktig aspekt, men en lite fattig kommun måste tänka långsiktigt, vi har inte råd att hasta även om det frestar på.

Insamling av värmeelement!

Välgörenhet eller solidaritet, Hjälpfonden SAHI  Studenternas och akademikernas internationella hjälpfond i Norge har satt i gång en debatt om bistånd. De har gjort en kampanj med en ironisk musikvideo där afrikaner drar igång en insamling av värmeelement för att de vill förhindra att norrmän får köldskador.

Hjälpfonden har fyra mål med filmen:

• Bistånd ska inte baseras på enkla stereotyper.

• Skolor och medier ska ge bättre information om vad som pågår i världen.

• Medier måste visa respekt.

• Ett reellt behov måste ligga till grund för biståndsprojekt – inte bara ”goda intentioner”.

Man kan ju inte sätta emot att det behövs kampanjer för att bryta igenom, påminna och få folk att bidra vid katastrofer och för att stödja en positiv utveckling och det är säkert en balansgång ibland, men det behövs verkligen att man problematiserar och lyfter blicken så att det stödet inte bygger goda intentioner utan på kunskap och reella behov. 

De får heller inte bli så att i kampanjer leder till att de stereotypa bilderna om andra länder och områden förstärks. De är både kränkande och kontraproduktivt. Det riskerar dessutom att spä på ett "vi och dom" tänkande som ligger som grund för främlingsrädsla och rasism.

Allas röst oavsett tillgång på pengar ska väga lika tungt

I en demokrati säger vi att allas röst väger lika tungt, sen vet vi att en del har mer kulturellt- och socialtkapital beroende på var och i vilken familj man råkar födas i. I demokratiprojektet har man på olika sätt arbeta för att minska ojämlikheten t ex med allmän obligatorisk grundskola.

Att de med förmögenheter har haft större möjlighet att göra sina röster hörda än dem utan är också ett stark mönster som man med generella välfärdsåtgärder har försökt att begränsa. Barnbidrag, rätt till dagis, kommunal fritid är åtgärder för att öka jämlika förutsättningar

Idag finns en stark idé om att vi som konsumenter kan göra skillnad genom att välja och köpa, vilket ju å ena sidan är sant men i verklighetens vardag så är den demokratiska obalansen mellan människor med olika inkomster stor och för den som knappt eller inte alls får ekonomin att gå ihop i slutet av månaden är valen inte så stora och därmed är deras påverkans möjligheter minimala.

Är det ofrånkomligt att rika får bestämma mer än fattiga? Är det rimligt att mer pengar också berättigar till mer inflytande över samhällets form och utveckling?

Jag tycker inte att det ska vara så. Idag styr i alltför hög grad kapitalstarka personer och företag och de har stärkts sedan 80- talet då den nyliberala politiken tagit ett fast grepp på hur man politiskt prioriterar, man har släppt löst marknaden (som är viktig på många sätt) i alltför hög grad anser jag. 

Jag vill ha en samhällsstyrd infrastruktur, idén om att konkurrens alltid är bra är förlegad. Däremot är god styrning, ledning och brukarnas inflytande väldigt viktigt. Men det krävs ett ständigt problematiserande och utvecklande av samhällsägda verksamheter så att de inte stagnerar.

Jag vill att vi ska arbeta för en trygg bas och ett så jämlikt samhälle som möjligt. Inte ett samhälle där de rika har mer makt och inflytande. Vi behöver deras talang men vi behöver lika mycket alla andra människors talanger. 

Det funderar jag så här på lördagsmorgonen efter att ha läst artikeln i Svenska Dagbladet: Balansera kapitalism och demokrati handlar om politisk vilja.

Ingen är framgångsrik på egen hand!

"Ingen amerikan blir framgångsrik på egen hand, eftersom det alltid funnits andra människors arbete, institutioner och offentliga system som skapat förutsättningar", säger Obama i sin valkampanj.

I USA kan man trots att Obama haft makt senaste perioden se ökade klassklyftor, superrikas arrogans och småföretagares och vanliga familjers konkurser. Behoven av offentliga investeringar är stora i USA som har 30 år av ständiga skattesänkningar då politikerna även demokraterna pressats av idén om att statens inte ska lägga sig individens liv.

Mycket påverkar politiken i USA, president valet har stor betydelse. Republikanen Mitt Romney vill krympa den federala staten, sänka skatterna för de rika och fortsätta avreglera. I ryggen har han de traditionellt konservativa men också tepartyrörelser, homofober och konspirationsteoretiker. Det är skrämmande för de vanliga människorna i USA men också för oss andra i världen då USA fortfarande påverkar resten av världen på många sätt.

En motkraft till det har ju varit Occupy Wall Street-rörelsen med sin slogan ”Vi är de 99 procenten” man hoppas ju att den radikal kraften ändå får folk att gå och rösta på demokraten Obama även om de flest där är betydligt radikalare.

En intressant och positiv sak i den politiska rörelsen är en folkomröstning som genomförs i Kalifornien, samtidigt som presidentvalet. Guvernören, Jerry Brown, har föreslagit ”Prop 30” att den rikaste en procenten i Kalifornien ska betala 3 procent mer i skatt. Annars blir han tvungen att stänga de kaliforniska skolorna under tre veckor i vinter i brist på pengar. Kännare menar att det som händer i Kalifornien ofta påverkar resten av USA. Man kan ju hoppas att Brown lyckas och att de sen stärker debatten och påvekar opinionen till en lite mer solidarisk politik i hela landet. Obama lyckades med sjukvårdsreformen med ett nödrop. Man får hoppas att han vinner och fortsätter i den riktningen. Jag håller tummarna.