söndag 20 juli 2014

Åland Pride, ett steg för ett mer jämlikt samhälle

I år avslutades Pridefestivalen med en parad fantastisk parad, men jag hade inte möjlighet att vara på plats. Jag har dock haft föremånen att genom ABF leda två panelsamtal under veckan. Två spännande programpunkter, under Prideveckan. De första samtalet hade rubriken: Könet spelar ingen roll! och de andra Hur homofobiskt är Åland? Målet var att öka medvetenheten och kunskapen kring sexualitets- köns- och transfrågor.

Här kommer mina tankar från mina förberedelser för de två samtalen:
De flesta av oss har inte reflekterat så mycket över könstillhörighet. Det gör man sällan om man tillhör normen och majoriteten, vilket ofta är detsamma, men inte behöver vara det. Vårt samhälle är nästan besatt av könsuppdelning, det räcker med att gå in i en klädaffär eller en leksaksaffär så är spelreglerna tydliga. Det finns två officiella kön och olikhet ska förstärkas, olikheter som inte är biologiska utan kulturella föreställningar. Idag visar alltmer forskning att skillnaderna mellan könen är mindre än skillnaderna inom könen dessutom finns en mångfald också utifrån hur man kan uppfatta kön vilket gör att man behöver åtminstone ett tredje begrepp både utifrån en humanistisk förståelse men också rent juridiskt. 
Hur kan man förstå detta med könsbyte, transvetitism och transexualitet? 
Hur kan man förstå att könstillhörighet är så viktigt för vissa och mindre viktigt för andra? 
Hur kan det provocera när det bara handlar om att personen vill utrycka sig på sitt sätt eller leva sitt liv utanför normen eller älska någon av samma kön?
Det finns både medveten och omedveten förtryck och kränkningar. Omedvetet genom att vi är ovana och har stor okunskap, medvetet för att normen är så stark och människor tar sig rätten att diskriminera och förtrycka andra.
En vanlig föreställning är att homofobi bara existerar i länder som Ryssland eller sker i form av hatbrott. Man tänker inte att homofobi finns i vardagen, men vardagshomofobin finns och sker i det fördolda och handlar t ex om vem som kan säga vad i fikarummet, vem som kan gör vad på offentliga platser.
Hur fungerar vardags Åland? I vissa länder är det förenat med straff att vara eller visa att man är t ex homosexuell. På Åland och Finland har vi en relativt bra lagstiftning, men i vardagens finns fortfarande en mängd begränsningar, hinder, kränkningar och diskriminerande fenomen. Direkt homofobiska men också sådant som sker i välvilja och sådant som sker omedvetet utifrån den starka normen om att alla är hetro.
Från att i vår kultur ha sett alla andra sexualiteter som felaktiga antingen som sjukdomar eller kriminella, är många av oss skolade i vad man idag kallar ett tolerans tänkande. Människor ska tolereras fast de avviker från normen och visst vi måste jobba med vår tolerans. Men de förhållningssättet utgår medvetet eller omedvetet från att det finns något som är normen, något som är det bästa och mest eftersträvansvärda och något som är avvikande som ska tolereras, men som aldrig blir lika ”bra” som det som är norm. Målet med ett tolererande förhållningssätt är att gruppen som omedvetet förutsätts tillhöra normen ska få förståelse för personer som avviker från normen och förhoppningen är att resultatet av den förståelsen är minskad diskriminering. Det blir en fokusering på individen och den som avviker istället för att fokusera på strukturerna. Ett sätt att inte få syn på strukturer är de vad man kallar ett normkritiskt förhållningssätt - att sluta utgå ifrån de som avviker från den rådande normen och istället fokusera på och problematisera den rådande normen. 
Att samhället har normer, är bra det är ett sätt att hålla ordning och de är viktiga på många sätt, de ger vägledning i hur vi ska bete oss mot varandra. Men normer är också begränsande och ibland direkt diskriminerande. En norm kan förklaras som de förväntningar och ideal som handlar om vad som är önskvärt och inte.
En annan viktig sak är att när man fokuserar på dem som avviker är att då ger man utrymme för dem som tillhöra normen att sätta ord på föreställningar om icke normspersoner och då återskapar man de ojämna maktrelationerna mellan överordnade och underordnade grupper i samhället. Strukturer som bland annat leder till att vissa människor får sina rättigheter tillgodosedda per automatik, medan andra får kämpa för dem.
Ett normkritiskt förhållningssätt fokuserar på de normer och maktstrukturer som gör att personer uppfattas som avvikande och de konsekvenser som det får. Inte på dem som avviker.
Homofobi förminskar och begränsar människors liv.
Homofobin lever genom det vardagliga. Det försåtliga talet. Det oaktsamma agerandet. Den obetänksamma dunkla meningen. Det är oftast frågan om triviala händelser, handlingsmönster och beteenden vi inte tänker på. Detta gnagande och irriterande. De suger energi och glädje ur människan. Det är orättvisor som förekommer så frekvent att dessa förbises och tas för givna. Och de utgör naturliga inslag i vardagens kommunikation.
Det är i samtalet mellan människor som homofobin uppstår, göds.  
Alla har vi ett ansvar att säga ifrån. 

lördag 12 juli 2014

Surrogatmödraskap

Inspirerad av Nätverket feministiskt nej till surrogatmödraskap har jag funderat kring och äntligen aktivt tagit ställning. Även jag anser att "surrogatmödraskap är människohandel. Då det handlar om att beställa ett barn och om att hyra en kvinnas livmoder. Det finns en vara, barnet, det finns en leverantör, surrogatmodern, och det finns en köpare. Slutsatsen är att surrogatmödraskap är, och alltid kommer att vara, handel med barn och handel med kvinnors kroppar. Detta gäller både kommersiellt och så kallat altruistiskt surrogatmödraskap.

Att genomgå en graviditet är bland det farligaste en fertil kvinna kan utsätta sig för. Det kan aldrig vara acceptabelt att betala någon för att gå igenom dessa risker. Varken surrogatmödraskap, slaveri eller prostitution är yrken. Att avtala bort sin egen kropp, en del av sig själv, är inte ”ett arbete”. Surrogatmödraskapet drabbar fattiga kvinnor, en rik kvinna skulle med möjligen några få undantag inte utsätta sig för de risker en graviditet medför.
Varken jag eller nätverket är ensamma om att surrogatmödrarskap är ett utnyttjande av kvinnors kroppar. Även EU-parlamentets anser det och slår fast i en resolution från 2011 att: surrogatmödraskap är ett utnyttjande av kvinnors kroppar och reproduktiva organ.
Så i dessa kluriga frågor kring infertitlitets frågorna så är ett förbud för surrogatmödraskap viktigt.