Är det verkligen pengarna som styr?

Är det verkligen pengarna som styr? Idén om att den största drivkraften i våra (arbets-)liv är att tjäna mer pengar är stark i dagens politiska prioriteringar hos många. Jag tror inte på det, visst kan de stämma i vissa fall och under vissa omständigheter, men vi är många som drivs av en annan kraft. 

Jag har blivit ännu mer stärkt i att människan är större än; mera pengar och hägrande förmögenheter när jag nu i tre av fem dagar har gjort "studiebesök" på ÅHS. Jag möter engagerade människor som inte valt sina jobb utifrån löneprofilen, det gäller såväl högavlönade som lågavlönad och de stämmer med flesta människor jag mött under mitt 50 åriga liv. Men det finns en stark kraft i samhället och i vissa kretsar en tilltro till att pengar är avgörande för folks engagemang på jobbet vilket gör att man kan virra bort sig och tro att överyllda bankkonton och feta bonusar är det som höjer folks arbetsmoral och motivation. Intressant är att den verkar starkast inom den privata sektorn i de högavlönade grupperna. Om så skulle vara fallet skulle t ex många yrken inom utbildning, kultur, vård och omsorg vara helt utraderade vid det här laget. Om det är mera pengar som är den största drivkraften skulle människor inte välja dem. Visst är pengar viktiga, vi hade i våras ca 70 familjer som varje vecka uppsökte matbanken, de väljer man inte om man har pengar. Visst vill man ha en god standard och kunna ha ett trevligt hem, äta god mat och uppleva nya saker, men människor vill ha ut annat av av livet. Varför envisas annars människor med att ägna sig åt sådant som inte ger höga löner och extra pengar. En bra arbetsgemenskap och en god och omsorgsfull arbetsgivare och är t ex väldigt viktigt. Som arbetsgivare måste man se att detta är en färskvara, något man ständigt måste arbeta med.

Centralortensfördelar

Efter vårens utspel av stadens ledande tjänstemäns samt utifrån samtal med många stadsbor, har jag funderat mycket på att många upplever att man i staden är förfördelad vad det gäller de ekonomiska resurserna för att vi har en regionalfördelningspolitik. Jag håller inte med man måste se på en region som en helhet och en centralort har många ekonomiska fördelar, centralorten gynnas ekonomisk just för att den är en centralort.

Jag anser att det är oerhört viktigt att ha en solidarisk regionalpolitik som kompenserar orter där viss service blir dyrare och där man inte har centralortens fördelar. De gynnar i slutändan också centralorten för inget samhälle mår bra och är dynamiskt om man har ”döda” regioner. Det finns en styrka i de små enheterna som ger livskvalitet, samhällsengagemang och direkta ekonomiska fördelar då man på ett annat sätt kan ta vara på fördelarna med ett helhetstänkande och människors engagemang.

Åland har en fantastisk chans att fortsätta gynna livskvalitet och ekonomisk tillväxt, vilket vi kan se att Åland de facto hittills lyckats rätt bra med. Framtidslösningen är varken att slå ihop till en kommun eller att staden tycker synd om sig själv när en del av de fördelar man tidigare haft inte längre på samma sätt existerar och man kanske måste höja skatten till de nivåer som de flesta andra kommuner har. Jag menar att nyckeln är samarbete.

Centralisering och storskalighet behöver varken vara effektivare eller bättre. Att staden (eller större orter) med sitt större antal invånare skulle ha de bästa och mest rationella lösningarna på hur samhället ska ledas och struktureras är vi många som inte bara tvivlar på utan också har erfarenhet av att så inte är fallet.

Idén om att staden bär kostnader för skärgård och landsbygd är ett mycket smalt och centralistiskt sätt att tänka. Mariehamn har stora fördelar ekonomisk av att man samlar många företag, myndigheter, förvaltningar, gymnasium, högskola, sjukhuset och Alandica då arbetsplatser och byggnader ger skattekraft. Staden har dessutom största nyttan av skatteundantaget genom att rederinäringens placering både av hamn och kontor.

På Åland har vi ett system med landskapsandelar de har hittills varit ett relativt framgångsrikt sätt att kompensera skärgård och landsbygd för att de har nackdelar av att inte vara centralort. För de minsta enheterna har de senaste årens förändringar dock slagit för hårt.

Det finns två problem med ett enögt centralistiskt sätt att tänka, dels att man tror att samordningsvinster alltid görs när man gör större enheter och dels att man får en sektorisering där enskilda lösningar ser rationella ut, men inte alls behöver vara det när man ser på helheten och resultat i längden.

Staden har under lång tid kunnat luta sig emot att flera större bolag har generat goda samfundsskatter vilket gjort det möjligt att ha låg kommunalskatt och ändå ha en hög nivå på kommunservicen. När nu gamla system för kommunalservice, landskapsandelar, etc ska modernisera för att bli mer jämlika, rättssäkra och i vissa fall mer rationella, måste man lyfta blicken och se att Ålands välstånd bygger på att hela Åland är en aktiv arena. Att Åland är ett samhälle där andra värden än det centralistiska och de direktekonomiska fått råda och lett till att vi i mångt och mycket har både ett välmående samhälle och välmående innevånare. Vill vi att de ska vara så framöver behöver vi vara både eftertänksamma, innovativa och definitivt inte rakt av kopiera modeller från andra.

En stark och världsomspännande trend är urbanisering, människor trängs ihop sig i städer, ett maximerat och extremt sådant är att vi i Mariehamn bygger ett antal stora höghus där alla ålänningar kan bo. Det minskar t ex behovet av transporter, gör uppvärmnings- och kylsystem billiga, förenklar avfallshantering, vård och omsorg. Men då tappar Åland all attraktionskraft och människor sin kreativa kraft och livsglädje.

Jag menar att vi kan utveckla Ålands till det goda exemplet, visa att det finns styrkor i det småskaliga samhället -att litet är vackert -visa att ö-liv är både livskvalité och energimedvetenhet – visa att det finns smarta och innovativa sätt att lösa olika saker, men då krävs det både nya social- och tekniska lösningar. Ett enögt centralistiskt perspektiv löser inte de ekonomiska och social utmaningar vi står inför. Här behövs samarbete, mångfald och prestigelösa samtal, då kommer vi att hitta många goda lösningar och bygga Åland på sin styrka av småskalighet och öar.