Den 15 mars arrangerade ÅHS ett möte mellan styrelse, ledning och de fyra skärgårdskommunerna i ytterskärgården. Stort tack för det! En välbehövlig kommunikation har startat och jag tror att det kan leda till flera förbättringar för skärgårdsbor i framtiden. Inför mötet förberedde jag mig genom att prata med olika personer för att ha fakta och argument som en grund för att öka förståelsen för hur vi upplever det och ser på vår situation och för att lyfta fram de delar som vi vill ska förbättras.
Allmänt kan man säga:
Vi som lever och verkar i skärgården är en minoritet av den åländska befolkningen idag, men även för oss är det viktigt med förebyggande hälsovård och tidig insats av en hälsovårdskunnig när något händer.
Vi har i många år kämpat för rätten till att ha tillgång till en hälsovårdare dygnet runt, men inte lyckats, detta trots 2 positiva lagtingsbeslut och goda ekonomiska tider för Åland.
Idag jobbar vi aktivt med inflyttning, vilket nog är den viktigaste frågan för framtiden. Då gäller det att vi har en likvärdig service och trygghet som övriga samhället. Det betyder dock inte att den ska vara likadan som på övriga Åland, utan den måste skräddarsys utifrån skärgårdens förutsättningar. Vi har fantastiska hälsovårdare i skärgården, men de töjer på sig till de yttersta för att skapa trygghet och säkerhet för oss som bor i skärgården, det borde formaliseras och regleras bättre.
Här är några punkter som jag samlat som jag ser från skärgården i allmänhet och Kumlinge i synnerhet vill ska förbättras. Du som läser detta och har andra tankar och idéer som vi borde driva på för, här gärna av dig. ÅHS kommer att tillsätta arbetsgrupper som på olika sätt ska ta sig an frågorna, de behöver all information och idéer de kan få.
Tillgång till hälsovårdare
Beredskap dygnet runt är fortsättningsvis den viktigaste frågan, och kanske idag med 30 % inflyttade ännu viktigare. Vi måste få ett system där det är möjligt. I Kumlinge satsar vi idag grovt räknat; 7 personal för vård av 10-12 åldringar, vi satsar 5 personal på 22 elever, vi satsar 2 personal på 8 dagisbarn och 2 förskolebarn. Idag har kommunen ca 340 invånare och under helger är vi betydligt fler och på sommaren runt 1000 per vecka. Varför kan då inte ÅHS satsa 2 eller ännu hellre 2,5 hälsovårdare på samma befolkningsgrupp? ÅHS har ca 850 anställda så att skärgården skulle ha 7-10 hälsovårdare för att arbeta med grundtryggheten, den förebyggande hälsovården, skolhälsovården, mödravården, etc samt hjälpa till vid akuta fall, kan inte vara för mycket begärt.
Vår bild är att skärgårdsbor använder ÅHS resurser i betydligt mindre grad än ålänningar över lag och tröskeln för att söka läkare är oerhört hög, då det krävs en bortavaro på runt 10 timmar för ett kanske 10 min besök. Så det är inte säkert att skärgårdsbor, turister och sommargäster skulle bli dyrare med en sådan budgetpost.
En miniminivå för Kumlinges beredskap är dock att det finns beredskap under kvällar och helger, för om vi inte har det så kan inte barn och gamla att bo här och vi kan lägga ned alla ansträngningar för att få folk att flytta hit. Mitt förslag är att en skräddarsydd modell för jour och beredskap arbetas fram. ÅHS måste tillsammans med hälsovårdarna och facket hitta en modell som gör att vi kan ha en dygnet-om-beredskap där våra kunniga hälsovårdare kan rycka in när det behövs och få en skälig ersättning.
Tillgång till läkare
I Kumlinge anser vi att ur ett samhällsekonomiskt perspektiv har vi alldeles för lite tid per månad de gånger vi har tillgång till allmänläkare på land. Vi har en kunnig och insatt läkare men hen är på land alldeles för kort tid. En gång i månaden anländer hen och kan ta emot patienten på mottagningen kl. 11.10 åker sen 14.30, drygt 3 timmar, sen vidare till vårt effektiverade serviceboende och anländer kl. 15 till Enklinge och hinner då vara där 1,15 timmar. Dimensionen på tid måste ju förstås anpassas till färjtider, men strävan borde vara att uppnå en miniminivå så att tid finns för alla de som har behov en allmänläkare. Idag med så få läkartimmar som Kumlinge har, så styrs alla utom barn och gamla bort från den möjligheten, men tiden är även för den prioriterade gruppen för kort.
Det sägs att det är svårt att rekrytera läkare som vill fara ut i skärgården, men här kan man tänka på ett annat sätt och inrätta en "tjänst" som skärgårdsläkare. Då skulle man rekrytera en läkare som har sitt huvuduppdrag att jobba i skärgårdskommunerna. Jag är övertygad om att det finns rutinerade läkare som skulle se ett skärgårdsuppdrag som en förmån. Även här behöver man skräddarsy ett avtal så att det bli rimligt för alla parter. I vilket fall så borde antalet timmar för läkare i kommunen öka.
Rekrytering av personal och vikarier
I Kumlinge har sedan tre månader endast en hälsovårdare i tjänst, det är inte acceptabelt. Att det överhuvudtaget fungerat under vintern är att hälsovårdaren tänjt sig till de ytterst och ställt upp, men det är både oacceptabelt och olagligt. Det måste finnas en beredskap för det oförutsedda; Vem vikariera när något händer? Det är alldeles för sårbart i skärgården om det inte finns en beredskap för detta? Förr fanns en vikariepool, periodvis har det funnits ett samarbete mellan skärgårdshälsovårdarna där man tillfälligt kunnat vikarier varandra. Någon form av beredskap måste finnas för skärgården.
Att hitta personal är inte alltid lätt men rekrytering av personal är något som kommun och ÅHS tillsammans skulle kunna jobba med i högre grad, trots att det är ÅHS ansvar. Idag bygger det nog på tur om man lyckas rekrytera till skärgården.
Primär transporterna
Man kan inte jämför att kalla på helikopter med att beställa ambulans, men helikoptermöjligheten är ett sätt att ge likvärdig service till oss i skärgården, det är bra. Att sen helikoptern också används om en olycka sker på ett oländigt ställe på fasta Åland och till sekundär transporter till och från andra sjukhus. är också bra, då största kostnaden inte är den direkta flygningen, utan att ha tillgång till systemet.
Vi i skärgården upplever det oerhört viktigt att ha tillgång till hälsovårdare när en sjukdomsattack eller olycksfall inträffar. Inte minst under väntetiden till akuthjälpen är på plats. Detta i och med att inställelsetiden kan bli lång, har man otur ett par timmar (men enligt alarmcentralen brukar det gå betydligt snabbare) men sen finns ju alltid risken att dimma eller isbildning sätter helt stopp på möjligheten. Det är en oerhörd trygghet att då ha en hälsovårdare tillgänglig. En hälsovårdare känner ofta till den drabbade, denne kan stödja och hjälpa och kanske lindra eller tillfälligt åtgärda den drabbades skada eller sjukdom. Hälsovårdaren är också en person som känner till öns olika möjligheter och tillgängliga resurser, någon som vet hur man gör för att ta emot en helikopter och hur man får en patient till helikoptern. Den andra delen som skiljer ambulans från helikopter är att privatperson kan ha svårt att ange positionen där helikoptern säkert kan landa speciellt om det är mörkt. Att sen ta emot en helikopter är en helt annan sak än att ta emot en ambulans; Vem vet hur man i Kumlinge fall får lyse på flygfältet om det är där man vill att den ska landa? Vem vet hur man ska ställa bilen för att det ska lysa på rätt sätt på en gräsmatta eller en helikopterplatta? Vem vet var det finns en bår eller någon som har en bil som är möjlig att använda? Här var det intressant att Föglö och Brändö har tillgång till bårbilar. De har inte vi på Kumlinge. Ja, vi har inte ens en fungerande första hjälpgrupp.
En viktiga fråga i detta är: Vems ansvar är det att arbeta för att alla öar ska ha likvärdig utrustning och frivillig verksamhet, hur kan kommun, ÅHS och kanske Röda Korset samarbeta för att den frivilliga verksamheten både ska fungera och stimuleras?
Tydlig information
Förra året gjordes ett försök med utskick idén var bra, men många i skärgården upplevde tonen i utskicket som kränkande, man ska inte störa hälsovårdaren i onödan och ska skaffa sig en handbok. Men idén var som sagt bra. Trots utskick så är det för många oklart hur man faktiskt gör om någon skadar sig eller blir allvarligt sjuk. Ringer man alarmcentralen eller ÅHS-akuten? Hur gör man om det kommer ut en helikopter? Vem kan ta emot den? Hur får man den sjuka till den plats som helikoptern landar på? Hur hittar helikoptern till den plats patienten befinner sig på? Hur gör man om det är mörkt? Frågorna är många. Här kunde ÅHS och kommunen jobba mer aktivt tillsammans med kontinuerlig information.
Mycket mer lärde jag mig vid mitt researcharbete inför mötet med ÅHS, men de här var några av de viktiga sakerna som diskuterades på mötet och som kan förbättras. Har en lista med fler idéer som kan utvecklas.
Jag läser med glädje Katrine Kielos kunniga och intressanta texter. Hennes krönika i Aftonbladet om kvinnors situation på arbetsmarknaden är väl värd att läsa och hennes sammanställlning av de krav som Sheryl Sandberg identifierat att kvinnor har på sig själv, möter och mäts med känns igen. "Du måste vara omtyckt. Det är ditt ansvar att vara omtyckt. Om du bara jobbar hårt kommer du bli sedd och få högre lön. Det är ditt ansvar att alla trivs. Du måste vara perfekt. Om du får kritik betyder det att du är en dålig person. Konflikt är farligt och du måste vara vän med alla på jobbet."
Maria Svelands bok Hatet - en bok om antifeminism som just kommit ut beskriver blanda annat hur bilden av vårt samhälle som alltigenom jämställt och rättvist präglar många gånger gör att vi inte vill/klarar av att se det som tyvärr finns, ett underliggande hat mot kvinnor som går över gränsen och tar plats. Många av oss som är aktiva i politiken och offentligheten känner av det och ser mönstret andra tror att det bara handlar om att hur de eller någon kvinna själva handlat, sagt eller gjort, men det finns ett mönster som slår till ibland även hos oss själva där vi omedvetet förstår och tolkar saker utifrån att kvinnor inte ska vara likvärdiga män, vi är alla fostrade i en vad man kallar patriarkalförståelse av vårt samhälle. Men den kan förändras om vi synliggör, lyfter fram kunskap, arbetar emot och strukturer om.
