Jag tror på en annan lösning än att privatisera.

Infrastrukturministern avgav ett svar på min insändare om privatiseringen.

Det var ganska innehållslöst och visar på att vi ser på frågan helt olika. Upplevde också att jag som socialdemokrat inte skulle kritiseras hennes och landskapsregeringens beslut, då socialdemokraterna sitter i regeringen. Lite konstigt kan jag tycka då det i vårt parti som i hennes finns stort utrymme att ha egna åsikter och att privatisera inte är något som socialdemokraterna driver.

Min insändare:

Det handlar inte om att våga, Åland skulle vinna långsiktigt på en annan lösning än privatisering av skärgårdstrafiken, svar på infrastrukturministerns insändare 

Centern har med något avbrott suttit på trafikministerposten och därmed förvaltat frågan i många år utan att göra några större moderniseringar. Till infrastrukturministerns fördel kan man säga att hon vill ha förändring och har tagit tag i frågan, vilket är något som borde gjorts för många år sedan. Men om det är mod att genomföra kortsiktiga besparingsreformer som på andra ställen redan visat sig att inte fungera, så synliggör det nog bara att vi har helt olika uppfattning vad som är ändamålsenligt i längden. Det kanske är sant att man in nuläget kunnat spara 20 % gällande på Doppingen, hur man räknat ut det och vad man tagit med vad det gäller kostnader för den organisation som krävs runt omkring vet inte jag. Att det finns omgivande kostnader förutom den rena driften visar flera undersökningar från andra länder. Det jag menar är att tittar man på den forskning som nu finns tillgänglig så visar det sig att det endast är kortsiktiga besparingar som blir följden av privatisering. Tittar man på detta skärgårdstrafiken specifikt, kan man dessutom se att i Finland konstaterar samtliga aktörer att marknaden är obefintlig. Utgångspunkten för en privatisering av den offentliga sektorn är att det finns en fungerande marknad som kan bjuda på verksamheten. I Finland konstaterar man att privatiseringen inte fungerat som det var tänkt och det kortsiktiga marknadstänkandet har drabbat både skärgårdsborna och de seriösa aktörerna hårt.
Det jag menar är att Åland skulle vinna på en annan lösning. Att man inom skärgårdstrafiken skapar en ny organisationsstruktur som uppmuntrar ansvar, engagemang i alla led från ledning till mässen på varje färja. Det skulle gälla budget, drift och service. Jag vet att det finns en vilja hos en hel del personal till detta och det finns modeller och erfarenheter i näringslivet, så man behöver inte uppfinna hjulet på nytt. Min stora oro är att det som händer nu är att man slår sönder en struktur och dränerar personal på engagemang och energi, istället för att organisera om och använda de resurser man idag har.

Att bo i skärgården

Emelie har samlat lite bilder på vår lilla mula Donke som vi ska sända till tidigare ägare, Donke är en envis och surmulen liten man, en av fem hästdjur vi har nu. Visst är det en hel del jobb, men också god motion. Ett sådant här liv har vi kunnat förverkliga i Kumlinge, skulle unna andra samma livskvalitet.
Titta på bildspelet och känn känslan.
https://picasaweb.google.com/102705382189074737473/Donke#slideshow/5848456923307798850

Ta lärdom av den forskning som finns, privatisering är ingen enkel besparingslösning!

Infrastrukturministern fortsätter att slå sönder en fungerande organisation genom privatisering och Landskapsregeringen som är hårt ekonomiskt pressad bifaller och Niklas Lampi hurrar. Idag finns erfarenheter och forskning från Sverige och flera europeiska länder där man under 20 år på olika områden har privatiserat delar av den skattefinansierade välfärdssektorn.

De centrala argumenten har varit att det ska ge ett mer varierat utbud och därmed öka valfriheten för medborgarna samtidigt som konkurrensen mellan företagen ska leda till att kostnaderna pressas ned. Kvaliteten ska samtidigt öka genom att dåliga företag slås ut. Det ska alltså bli bättre och billigare. En idé om att privat sektor i sig är mer effektiv än offentlig sektor är också stark.

För mig handlar effektivitet om en ledningsfråga och hur man behandlar de resurser man har i form av material och personal, det har inget med driftsform eller vinstintressen att göra.

Idag finns både svensk och internationell forskning kring effekterna av privatisering och man kan se tydliga mönster, vilket man inte kunde på 80-talet när andra länder startade. Låt Åland slippa att göra samma misstag 10 - 20 år senare. Forskning som jag tagit del av visar att: Det går inte att belägga några systematiska kostnads- och kvalitetsskillnader mellan offentlig och privat drift. Andra faktorer än själva driftsformen är avgörande. När offentliga monopol inom produktionen av välfärdstjänster bryts upp genom att privata företag släpps in, kan kostnaderna initialt minska, men effekterna klingar av efter en tid. Höga krav på beställarkompetens och uppföljning och kontroll krävs om privatisering ska fungera, vilket i sig medför tilläggskostnader. Det leder till att verksamheten i sig blir billigare, men de kringkostnader som uppstår gör att totalkostnaden är densamma eller ökar.

Jag vädjar till Landskapsregeringen ta del av aktuell forskning innan ni slår sönder mer av skärgårdstrafiken eller annan verksamhet. Arbeta med ledningen och se personal som resurser inte motståndare. Den nordiska modellen med en stark offentlig sektor, stimulerar, engagemang, uppfinningsrikedom, kreativitet och entreprenörskap. Privatisering är inte den enkla lösningen på de utmaningar vårt samhälle har.

Några källor att fördjupa sig i:
Privatiseringens effekter - Forskningsöversikt, januari 2013 

The Privatization Decision – Public Means, Private Ends/Den svåra konsten att privatisera, SNS förlag.
Konkurrensens konsekvenser – vad händer med svensk välfärd? SNS förlag.
Effects of contracting out public sector tasks – A research-based review of Danish and international studies from 2000-2010. forskningsinstitut, KORA.
Liberalisering, regler och marknader (SOU 2005:4).
Kommunal eller enskild regi, spelar det någon roll? Socialstyrelsen

Peppar mig själv, till fortsatt arbete med att stödja unga

Alldeles för många flickor mår dåligt, alldeles för många killar tycker t ex att de inte behöver anstränga sig i skolan. Vi vuxna ger medvetet och omedvetet barn och unga budskap. Vi måste fundera och problematisera vårt eget sätt att leva våra liv.
Flickor får via dagens tv-underhållning ett tydligt budskap: Ditt utseende är det ­viktigaste du har, din vikt, din kroppsbyggnad, din hud, ditt hår och dina ­tänder kan aldrig vara bra nog, sex är en transaktion något du byter mot kärlek och uppmärksamhet, det är normalt att ­någon som inte ens tycker om dig har sex med dig. Världen är en ensam plats där alla konkurrerar mot alla. Svaret på alla livets problem är att köpa något.
Vi måste verkligen intensifiera alla motkrafter vi kan för att stödja killar och tjejer i sitt vuxen blivande. Tonårstiden är idag något helt annat än den var bara för 10 år sedan.
Läs Katrine Kielos insiktsfulla artikel i Aftonbladet och vässa dina argument och skapa samtal och möten med unga för att stödja dem i deras vuxenblivande så att tonårstiden inte blir en plåga och en ständig kamp och vuxen livet riskerar att bli en fortsättning på det.

Svåra beslut för en liten kommun

Igår hade vi kommunstyrelsemöte här i Kumlinge, vi stod inför ett svårt beslut som vi återremitterat förra veckan, då vi behövde lite mer tid att fundera. Det handlar förstås om hur vi ska göra med Annagården, kommunens serviceboende för äldre och dagiset som sedan en lång tid verkar i provisoriska lokaler efter att fukt och mögel gjort det omöjligt att använda de fina byggnaderna som verksamheten varit i över 20 år. Frågan har utretts under förra året, ja även ett tag under året innan, och många inklusive styrelsen är frustrerade över att kommunen inte kommer vidare. Men det handlar om en väldigt stor investering för en väldigt liten kommun. Jag har varit och är relativt ensam om att inte tro att en renovering och sanering av det gamla bygget är den bästa vägen. Utredningarna som gjort har stärkt mig i den uppfattningen. Mötet hölls i en god anda, men för mig innebar det att jag måste lägga ett förslag som inte fick understöd och jag fick sedan reservera mig. Här följer min reservation:

Reservation gällande § 17 Annagården
Jag reserverar mig mot beslutet att renovera Annagården, då min bedömning är att en renovering kommer att sluta med ungefärsamma kostnad som ett nybygge. Redan från början har jag varit väldigt skeptisk mot att det är en bra idé att sanera och renovera Annagården. De huvudsakliga argumenten har handlat om att
- huset är byggt på ”fel ställe” ett ställe som kräver omfattande åtgärder och kontroller för att inte riskera att hamna i fukt och mögelproblem igen.
- huset byggdes för 20 år sedan när man inte hade de kunskaper och insikter vi har idag vad det gäller energispar och mögelrisker, vilket gjort att huset t ex pga av takhöjd blir ett energidragande hus, att fukt kunnat ta sig in och stanna. Det finns som jag förstår det problem i både i hela konstruktionen och i detaljer.
- huset byggdes för 20 år sedan då man hade en helt annan bild av hur behovet av vård och  omsorg om de äldre skulle bli t ex har den allmänna standarden gjort att folk kan bo kvar i sina hem ändå till de behöver en hög vård och omsorgs nivå.

Det finns också för mig mycket känslor kring Annagården, det är ett hus som jag på många sätt är stolt över, kommunpolitikerna var modig och framsynta för 20 år sedan. De valde också att göra det unika med ett gemensamt hus för barn och åldringar.

Nu har vi alltför länge i kommunen malt frågan kring hur vi ska göra när vi nu står med ett utrymt hus som kräver omfattande sanering och renovering. Vi har sökt moderna metoder, tittat på framtida behov, andra lösningar för att försöka ha ett så grundligt underlag som möjligt. Helst skulle ju alla velat ha ett tydligt val om du gör så här kostar det så här mycket och ni får det här resultatet, men det är tyvärr inte det beslutsunderlag som är möjligt att ta fram. Ingen kan idag riktigt veta vad en sanering och renovering kan kosta och då fullmäktige inte velat att styrelsen parallellt utreder var och vad ett nybygge skulle kunna ligga och vad de skulle kosta finns heller ingen jämförbar utredning kring detta.
Jag menar att man ska bygga nytta nära skolan, hälsovården och kommunkansliet och på så vis få samordningsvinster, både vad det gäller närhet till lägenheterna i Småtall och till den kommunala servicen.

Nu står vi som jag ser det inför en situation där utredningarna som gjorts kring sanering och renovering är gjorda så långt kompetensen i kommunen räckt. Vi ser att det kommer att krävas omfattande rivning, vi har en metod som man menar kan hålla vatten och fukt borta från huset och man ska bygga en sockel för att komma åt andra delar av samma problem. Den mögelsanerings metod som vi blivit presenterad och låtit testas har inte fungerat, oklart för mig om det handlar om att metoden de facto inte fungera på ett hus som Annagården eller om firman inte haft kompetens, i vilket fall har de inte lyckats.

Mina huvudargument kvarstår och jag har efter ett långt utredningsarbete inte blivit övertygad om att det blir bra att sanera och renovera Annagården. De gamla ramarna kommer att leda till stora nackdelar och jag ser att risken är betydligt större för framtida problem om man bygger på det gamla, jämfört med att bygga ett nytt ändamålsenligt servicehem o dagis nära skolan på en fuktmässigt bättre plats. Det är min övertygelse. Ekonomiskt kan ingen säga hur man än göra med det underlag vi har, men som man kan ana så skulle kostnaderna i slutändan bli ungefär desamma oavsett om man bygger nytt eller renoverar. Kostnader som blir överstora för vår lilla kommun i dagsläget men kostnader som vi måste ta, för investerar vi inte i att ha en fungerande omsorg om våra barn och gamla då blir de mesta andra åtgärder för en livskraftig bygd helt bortkastade.

Utifrån detta reserverar jag mig mot beslutet att sanera och renovera Annagården och anser att kommunen bör bygga ett nytt servicehem och dagis i närheten av skola, kommunkansli och hälsovård för att öka samordningsvinster och flexibilitet för framtida behov.

Frågan går nu vidare till fullmäktige för slutgiltigt beslut och sedan hoppas jag på att det svåra arbetet med upphandling kan starta. Parallellt med det kommer kommunen att träffa finansministern och finanschefen för att diskutera kommunens framtida ekonomiska läge. Idag har Kumlinge kanske den minsta lånebördan i Finland, men efter denna investering så kommer kommunen att ha betydande ekonomiska svårigheter, såvida inte en om fattande inflyttning och företagsetablering sker. Det är något vi ständigt jobbar med men är inte heller det en enkel fråga, så vi behöver ha en aktiv dialog med regeringen som har ett ansvar för att likvärdig service är möjlig på hela Åland.

Som jag ser det har Kumlinge många goda förutsättningar för framtiden, stor procent av engagerade,  en fantastik miljö och en god infrastruktur trots sin litenhet. Det är bara att jobba vidare.

Kampanjen Lön hela dagen

Löneskillnaden mellan kvinnor som grupp och män som grupp på Åland är 18 % enligt ÅSUB i Sverige är den 14,3 %. Räknat på en arbetsdag mellan 08-17 innebär det att kvinnor arbetar gratis efter kl 15.33 på Åland och kl. 15:51 I Sverige. Såhär har det sett allt för länge – utvecklingen står still. Hög tid för en förändring och lön hela dagen, för det handlar ju inte om att kvinnor inte jobbar
Kampanjen Lön hela dagen har startat i Sverige och bakom den står ett stort antal fackförbund, partipolitiska kvinnoförbund och kvinnoorganisationer.
Efter mötet med SKN (Socialdemokratiska kvinnor i Norden) inspirerades jag, nu startar jag en kampanj på  Åland där enskilda och organisationer kan ställa sig bakom den. Den 8 mars borde vi vara några som arrangerar någon form av samtal kring hur ska vi få till en förändring.
Tag kontakt om du eller din organisation vill vara med och göra något den 8 mars och passa på att gilla kampanjen på Facebook.
Läs debatt artikeln i Svenska Dagbladet tydlig och bra.
Underskriven av
CHRISTIN JOHANSSON ordförande, Akademikerförbundet SSR

SOLVEIG STAFFAS vice ordförande, Business and Professional Women Sverige (BPW)

GUNILLA HJELM ordförande, Centerkvinnorna

STINA SVENSSON talesperson, Feministiskt Initiativ

VIVIANN EMANUELSSON ordförande, Forum - Kvinnor och Funktionshinder

BIRGITTA WISTRAND ordförande, Fredrika Bremer Förbundet

EWA LARSSON ordförande, Gröna Kvinnor

SUSANNA GIDEONSSON vice ordförande, Handelsanställdas förbund

ELSY HEDLUND ordförande, Internationella Kvinnoförbundet (IKF)

KIRSTI KOLTHOFF ordförande, Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet (IKFF)

ANNELIE NORDSTRÖM ordförande, Kommunal

MARIA FÄLTH ordförande, Kristdemokratiska Kvinnoförbundet

CATHERINE DAHLSTRÖM ordförande, Kvinnliga Akademikers Förening

MAJ-INGER KLINGVALL ordförande, Kvinnoorganisationernas Samarbetsråd i Alkohol- och Narkotikafrågor(KSAN)

AGNETA YNGVE ordförande, Föreningen KvinnorKan

WANJA LUNDBY-WEDIN ordförande, Landsorganisationen i Sverige (LO)

ANITA HARRIMAN seniorkonsult, Lönelotsarna

GUNVOR G ERICSON jämställdhetspolitsk talesperson, Miljöpartiet

HELENA FORSBERG ordförande, Riksförbundet Internationella Föreningar för Invandrarkvinnor (Riffi)

ANGELA BEAUSANG ordförande, Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige (Roks)

LENA SOMMESTAD ordförande, S-Kvinnor

CARINA OHLSSON ordförande, Sveriges Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund (SKR)

SOPHIA LÖVGREN generalsekreterare, Sveriges Makalösa Föräldrar

CAROLINA PEDERSEN ordförande, Swe Q Sveriges Quinnoråd

BRITT ÖHMAN vice Ordförande, UN Women Sverige

AMINEH KAKABAVEH ordförande, Varken Hora eller Kuvad

ANNIKA STRANDHÄLL ordförande, Vision

SINEVA RIBEIRO ordförande, Vårdförbundet

JOSEFIN BRINK jämställdhetspolitisk talesperson, Vänsterpartiet

GERTRUD ÅSTRÖM ordförande, Sveriges Kvinnolobby

Små skärgårdskommuners framtid

Idag träffade jag och kommundirektören delar av landskapsregeringen tillsammans med representanter från Sottunga och Kökar för att diskutera kommunernas ekonomiska situation  Ett bra och konstruktivt samtal hölls som leder till flera olika fortsatta samtal och åtgärder för framtiden.

Här är min inledning:

Vi har ett gemensamt problem. Hur ska vi hantera ekonomin i de minsta skärgårdskommunerna. De vill vi diskutera är både kortsiktigt; hur hantera nuläget och långsiktigt; hur ska vi garantera medborgarna i skärgården en likvärdig service i framtiden

En av Ålands stora resurser är en stor och levande skärgård.

Som vi ser det, är de hela Ålands intresse att de fortsättningsvis går att leva ett tryggt och utvecklande liv i skärgården.

                                               

Kumlinge kommunen har aktivt jobbat med inflyttning i form av tydlig marknadsföring som en ort dit folk är välkomna. Vi har själva och tillsammans med de andra skärgårdskommunerna tagit fram material och varit ut på mässor och i andra sammanhang marknadsfört skärgården som ett möjligt ställe att flytta till.

Vår befolkning är mycket engagerad och aktiv i allt från kulturprojekt till företagande. Skärgården har ju t ex en betydligt högre andel egenföretagare än resten av Åland.

Vi har i skärgården skapat en gemensam bas i form av föreningen Företagsamskärgård som tidigare aktivt arbetade med företags- och arbetsplatsutveckling men som idag pga av att basstödet för organisationen dragits in i en tidigare besparing, kämpar på med endast små kommunalmedel och utan större projekt, företagsutveckling och starta eget som vi tidigare hade. Då föreningen inte längre har råd med personal finns heller ingen kraft att söka och arbeta för större gemensamma projekt.

Vi jobbar med utveckling men får tyvärr lägga allt för stor kraft på de frågor som kommunen inte har direkt inflytande över, att försvara en fungerande infrastruktur (hälsovård, polis, färjtrafik) men också kampen för arbetsplatser där vi ju bådet tappat en hel del arbetsplatser i offentlig sektor (trädgårdsrådgivare, sjöbevakning, polis, etc) och de traditionella näringarna jordbruk och fiske.

Vi ser också att trots våra kluriga och viktiga insatser för inflyttning så är ålderkurvan på den nuvarande befolkningen sådan att fler försvinner än vad som flyttar in eller föds.

Landskapsandel system är och har varit en styrka och en förutsättning för att kompensera skärgården för de nackdelar det är med att inte vara en centralort, att vara småskaliga öar och att vara en ort för rekreation för både åläningar och andra (något som inte ger skattemedel).

Den reform som för några år sedan infördes med att kommunerna ska spara för att sedan göra investeringar slår dock allt för hårt mot våra små kommuner som aldrig kommer att kunna göra framåtsiktande investeringar. Den slår också för hårt mot möjligheten att göra de investeringar som lagen kräver för att t ex sköta omsorgen av åldringar.

Kumlinge kommun var framåt då man för 20 år sedan investerade i ett modernt åldrings/serviceboende och ett dagis. Idag står vi inför ett trist faktum huset är sedan ett år utrymt pga av omfattande fukt och mögel problem. Vi kämpar med frågan om vad som är bäst; sanera, renovera, bygga nytt och där har vi ännu inte haft tillräckliga underlag för att fatta det slutgiltiga beslutet. Pressen är hård då kommunen hittills har bland den lägsta lånebördan i Finland pga tidigare försiktighet och långsiktigt tänkande men vilken väg och metod man än väljer för lösningen på lokal problemet kommer det att kosta mer än vad vi klarar av.