Min insändare i dagens tidningar

Jag tror på respektfull dialog

Torbjörn Engman väljer att skriva en insändare där han beskriver sin upplevelse av Skärgårdens socialdemokraters öppna möte om Skärgårdstrafikens framtid. Han fortsätter i sin insändare liksom på mötet att gå på person istället för sak. Det är beklagligt. Mötet var skapat för dialog och för att ge utrymme för folks oro, frågetecken, beskriva konsekvenser samt komma med idéer och förslag till lösningar. Jag var mycket glad över att flera ledande politiker valt att komma för att lyssna. De var inte inbjudna för att försvara liggande förslag utan för att lyssna på oss.

Jag tror på dialog och jag tycker att mötet huvudsakligen präglades av det. Jag tycker också att det är oerhört viktigt at vi alla även när vi blir arga och upprörda bromsar upp och försöker vara konstruktiva. Det är grunden för konflikthantering och vi står just nu i en konflikt kring skärgårdsbornas behov av trafik och dyrare trafik och mindre pengar.

Jag pendlar själv mellan att vara sorgsen, ja rent av ledsen, till att bli arg för jag tycker att förslaget inte är bra och att politiker tidigare inte har startat den viktiga process som vi behöver för att få en trafik som skapar förutsättningar så att vi kan leva och utveckla våra små skärgårdssamhällen. Samtidigt blir jag arg för att vi (jag själv inkluderat) skärgårdsbor inte tidigare och starkare drivit på för förändring. Men det tredje stadiet är att försöka vara konstruktiv, vilket är det viktigaste. I det är möten och samtal där man lyssnar på andras resonemang, oro och tankar för att hitta nya lösningar oerhört viktigt. Mötet på Seglinge var ett av Camilla Gunells och mitt bidrag till det. Men att Torbjörn Engman som är ordförande i Näringslivsnämnden såg det som viktigt att skälla på de inbjudna gästerna istället för att konstruktivt kritisera förslaget kan jag bara beklaga.

Att Torbjörn Engman dessutom i sin insändare påstår att ”allt skulle vara klappat och klart” då både lantråd och infrastrukturminister tydligt sa att det ligger ett förslag som nu är ute på remiss anser jag vara respektlöst. Inget är klart förrän beslut om trafiken är fattat, det som däremot är beslutat är att det måste sparas i landskapets budget vilket innebär att också trafiken drabbas.

Utifrån detta är jag glad över att så många engagerar sig och lägger massor av tid på att hitta lösningar. En del kom fram på vårt möte, annat växer fram i den dialog som förs på Facebook. På torsdag har kommunen bjudit in till ett möte för att samla in förslag och idéer samt konsekvenser av liggande förslag för att vi sedan ska slutföra arbetet med ett remiss svar. Landskapsregeringen har meddelat att kommunernas remissvar väger tungt men det betyder inte att andra grupper ska låta bli att lämna in egna remissvar.

Mia Hanström

Ja tror på respektfullt samarbete!

Jag tror på respektfullt samarbete men det är inte så lätt.

Samhället rymmer tyvärr hat, diskriminering och auktoritära strömningar, men också strävan mot jämlikhet, solidaritet och olika former av folkbildning som står för de motsatta. Jag tror på respektfullt samarbete som bas för social men också ekonomisk framgång. Fördomar och hat bryts ner och respektfullt samförstånd byggs upp i möten och samtal. Igår är det ett år sedan Utöya massaker i DN skriver Karl Ove Knausgård en tänkvärd text "Breivik slaktade unga människor av samma rädsla för gränslöshet som drev fram fascismen" om hur man kan förstå förövaren och de mekanismer som ligger bakom. Han avslutar med "det är avstånden som är det farliga". 

Jag funderar mycket kring det efter mötet om trafiken i förra veckan och om konversationen på nätet om trafiken. Att demonisera ministrar och landskapsregeringen hjälper ingen. Att misstänkliggöra och förlöjliga dem eller andra inte heller, det ger bara en grogrund för hat och destruktivitet. Vi har alla ett ansvar att hantera vår ilska, att skilja på person och sak och att använda energin konstruktivt. Visst har man rätt att bli arg, ja rent av förbannad, men vi har som vuxna människor också ett ansvar att hantera vår ilska. Vi behöver ibland räkna till 10, ibland sticka iväg ut på en promenad eller löprunda. Andra gånger behöver man diskutera med en vän för att få förståelse, kritik och medhåll för att på så vis få lite distans och perspektiv.

Facebook och mess är en risk där många går över anständighetens gräns, en del inser inte att de står som på ett torg och ropar ut, andra ser det som sin rätt att häva ur sig sina känslor. De drabbar dem själv men också de utsatta. Det är svårt hur man ska hantera det. När ska man ignorera eller bemöta? Jag väljer oftast att vara tyst, risken är annars att man blir uppfostrande eller mästrande och det gör ingen nytta. Men det är också svårt när man ser hur det bär iväg med personangrepp och kränkningar.

Men som sagt jag tror på dialog, men man får välja sina tillfällen. 

Mänskliga, nära möten är en nyckel, då går det ofta att hitta gemensamma vägar.

Mötet om skärgårdstrafikens framtid

FÖRSLAG OCH IDÈER

FRÅGETECKEN

KONSEKVENSER

ORO

ÖVRIGT

Hade skrivit enlång text, men tröttheten gjorde att jag lyckades deleta den, får se om jag orkar skriva en ny annars håll till godo från mötet.

Kapa inte den färjlinje som gjort samarbete möjligt!

Jag har idag författat en insändare om trafiken, hoppas många andra skriver ensamma eller tillsammans med andra. Det räcker inte med att kommunen ger remissvar. Det behövs att många berättar hur de drabbar dem.

Den som inte förstår varför vi vill bo och leva här kan titta på filmen via kommunens hemsida: http://www.kumlinge.ax/kumlinge_bilderbok.pbs

Här kommer insändaren:

”Navet i havet” är Kumlinges slogan, med Trafikavdelningens förslag till ny trafiklösning kan man konstatera att det kommer att vara ett minne blott. Vi behöver nytänkande vad det gäller trafiken, men detta förslag drabbar Kumlinge kommun och samarbetsmöjligheterna skärgårdskommuner emellan alltför hårt för att kunna accepteras.

Det handlar inte bara om försvårandet av färskvaror som nämnt i media, utan om att vi är allt för många som på olika sätt drabbas, Kumlinge har ingen stor arbetsplats som tydligt drabbas, men förslaget kommer att försvåra för många arbetstagare och egenföretagare.

Att benämna tvärgående som en parallell linje är ett fräckt språkligt trick. Tvärgående linjen är ingen ”lyxlinje”, det är en linje som många gånger gjort det omöjliga möjligt och skapat förutsättningar för samarbete. Parallelltrafik har vi på många sätt i hela skärgården till och från olika delar av öar eller till olika platser t ex Föglö har trafik från två olika hamnar, Brändö och Kökar har trafik både söder och norrut.

Om man tittar på skärgården ur ett helhetsperspektiv går det inte att komma från att Långnäs hamn är en väldigt centralplats för trafik. Det är idag en knutpunkt för skärgårdstrafiken, stora färjor, godstrafik och kollektivtrafik. Att utveckla den för hela skärgården ligger närmare till hands än att separera skärgården i två delar och förlägga hälften av skärgårdstrafiken till Hummelvik. Hummelvik som dessutom kräver ett färjpass mellan Vårdö och Sund, har en längre bilkörsträcka och dessutom på en väg som inte är anpassad för den trafikbelastningen. Detta till skillnad från vägen Långnäs - Mariehamn som är säkrare och anpassad för tungtrafik, cykelturister och pendlare. Dessutom ska nu resenärer och transporter som ska mellan norra och södra skärgården tvingas åka runt hela fasta Åland.

Jag har under mina 22 år som jag varit bosatt i skärgården och även innan, arbetat för att på olika sätt stärka samarbete mellan invånarna i skärgården och mellan skärgårdskommunerna. Jag var med och startade Företagsamskärgård, ett gemensamt näringslivutvecklingsprojekt (idag en förening med de sex skärgårdskommunerna som medlemmar) och SKUNK, skärgårdsungdomarnas intresseorganisation. Med sorg ser jag hur ett fortsatt arbete med detta avsevärt försvåras. Hur ska SKUNK överhuvudtaget kunna samla skärgårdsungdomarna från de olika skärgårdskommunerna? Och speciellt under vintern då mötena är som viktigast och då man är helt färjberoende? Hur ska samarbeten mellan kommunerna praktiskt kunna komma till stånd? Jag tror att skärgården måste ses som en enhet och ges förutsättningar för det.

En omstrukturering av trafiken behövs, men kapa inte den linje som gjort det omöjliga möjligt vad det gäller samarbete. Tänk om, och engagera medborgarna i utvecklingen av trafiken, då får man flera perspektiv med i utvecklingsarbetet och inte endast några vuxnas enögda perspektiv. Samarbete är framtiden men då måste det vara möjligt att med jämna mellanrum kunna mötas. Trafikavdelningens förslag stärker bara avstånd och ställer kommunerna än mer emot varandra. Ni måste dra i nödbromsen! Förslaget slår sönder en infrastruktur och hotar att stjälpa en kommun som redan nu har det väldigt tufft.