Här kommer min krönika i senaste numret av
Arbetarbladet.
Att ha ungdomar på tillväxt, så som vi organiserat samhället idag är ett stort resursslöseri och en katastrof för framtiden. Jag håller med Rädda Barnens ungdomsförbund i Sverige, deras slogan är ”Vi är inte framtiden, vi är nu!” Jag tycker att det är mycket klokt. Visst ska barn få vara barn men det går helt emot FNs konvention om mänskliga rättigheter och barnkonventionen att inte ta dem på allvar.
När det nu blir ekonomiskt bistrare tider blir jag verkligen oroad. Själv var jag tonåring i slutet på 70 -talet då arbetslösheten var stor i Sverige och många åtgärder vidtogs för att vi inte skulle bli en generation inskolade i arbetslöshet, med följder som psykisk ohälsa, kriminalitet och andra problem. Jag fick både en ungdomsarbetsplats, hjälp att ordna mina gymnasiebetyg och en yrkesutbildning. Allt detta stöd har gjort att jag haft arbete och mått bra, först med arbete i det offentliga och sedan som egen företagare i 18 år. Åtgärder mot ungdomsarbetslöshet är relativt små investeringar för samhället men betydelsefulla för individen och om man tänker på kostnaderna för en ungdom som det på något sätt gått på tok för, så är de snabbt intjänade pengar.
Vi vet att det är viktigt och hälsosamt för människor att känna sig behövda och ha vänner. Aaron Antonovsky professor i medicinsksociologi har formulerat KASAM (Känsla Av SAMmanhang). Han har vaskat fram hälsobringande faktorer och konstaterar att det är tre saker som har stor betydelse för hur man mår.
För det första begriplighet, att man har en grundläggande upplevelse av att det som sker i och utanför en är förutsägbart och att omgivningen är begriplig och strukturerad.
För det andra hanterbarhet, att man har redskap så att man kan hantera situationer, konflikthantering, socialkompetens, etc.
För det tredje meningsfullhet, att livets utmaningar är värda att investera sitt engagemang i.
Det låter enkelt, men med den syn på ungdomar som präglar samhället idag så ger vuxenvärlden inte alla ungdomar möjlighet och utrymme att utveckla en god hälsa. Det största problemet idag för barn och unga är att de inte tas på allvar samtidigt som de får budskap om att man inte ska acceptera vuxnas mästrande och disciplin. Det sistnämnda är bra, ingen får kränka någon annan, men de vuxna matchar inte ungdomarnas behov av en ”coachande vägledning” där vuxna samtalar med dem om livets olika frågor, ger stöd, vägledning och råd kring problem och möjligheter. Det förvirrar unga och gör dem osäkra, det blir inte begripligt med alla dubbla budskap.
Detta leder till en form av ”falskt vuxenblivande”, det vuxna i livet blir att supa, röka och ha sex tidigt, övriga arenor har man inte tillgång till. I längden kan de resultera i kriminalitet, självdestruktivitet och psykisk ohälsa.
Ungdomar måste göras delaktiga i samhällets utveckling. Deras åsikter och erfarenheter måste tas tillvara. Skolan måste sluta vara en förvaringsplats och stället bli en plats som stöder vuxenblivandet. Arbetslivet måste vara tillgängligt även för unga, för en del blir arbetsgemenskapen och känslan av att behövas och göra något som betyder något oerhört viktigt för hälsan. Andra trivs i en mer teoretisk lärmiljö som en bra skola kan representera.
På fritiden ska ungdomar ges möjlighet att utvecklas och tränas genom aktiviteter och möten med både jämnåriga och vuxna. Tillsammans med skolan kan en bra organiserad fritid med kompetenta vuxna ge mycket av de som föräldrar idag inte har möjlighet att ge sina barn.
Men främst så måste vuxna (föräldrar, lärare, politiker, tjänstemän, ledare, etc) förstå att ungdomar är fullvärdiga medborgare, inte en grupp människor som står på tillväxt. Ta deras engagemang, energi och vilja på allvar. Annars blir det som det är för många idag, inlärd hjälplöshet, en falsk vuxenbild att sträva efter och överskottsenergi som de kanaliserar på både destruktiva och självdestruktiva aktiviteter.
8 mars närmar sig och jag har idag skickat inbjudningar till Feministakademins festmottagning på Stadshuset i Mariehamn.
